Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bågefeldt: "Kvarnsveden har inte nått sitt klimax"

Annons

Mörka moln tornade upp sig runt Kvarnsvedens IP när slutsignalen närmade sig.

Det spelade ingen roll.

Det som vi alla visste skulle ske var på väg att hända.

Kvarnsveden skulle bli klart för allsvenskt spel, och sättet man gjorde det på – en total kross av Östersund – satte fingret på exakt varför Dalarna har ett allsvenskt lag för första gången sedan 1999.

Innan det hela var fulländat hade dessutom makalösa Tabita Chawinga (50 mål börjar kännas som en realitet) satt ytterligare två snabba bollar, och plötsligt, strax innan domaren satte pipan i munnen, kikade solen fram genom den regntunga himlen.

Som om Damallsvenskan bestämt sig för att titta förbi för att hälsa välkommen.

Ljungbergsplanen exploderade kort därpå i ett glädjeinferno, och när Laget (i det här fallet med stort L) hyllats, av säsongens största publik, började regnet strila – som om Elitettan kikade förbi för att hälsa farväl, efter tre år tillsammans.

Nu återstår det ju visserligen fortfarande fyra omgångar i landets näst högsta serie, innan det ska vinkas farväl på allvar.

Får KIK-ordföranden, Olle Davidsson, som han vill så blir dock den kommande separationen permanent.

I den glädjekavalkad av skrikande, kramande, gråtande, studsande och hoppande Kvarnsvedenspelare så stod han där och kände in atmosfären.

Han stod där och log med hela mustaschen.

Och undra på det – det var ju faktiskt något av ett mindre livsverk som belönades.

För ordföranden gav lördagen självklart ett kvitto, en skalp, men kanske mest – den tillfredsställande känslan av att ha lyckats med något efter målmedvetet arbete.

Bakom glädjen skymtade dock även någonting annat.

En sorts samlad beslutsamhet och vetskap om framtida prövningar.

Men kanske framför allt en vilja att åter kavla upp ärmarna.

Ett drag som man bara hittar hos personer med visioner, personer med drömmar som är värda att jobba för, personer vars idébank aldrig har tomt på kontot.

I Davidssons huvud så står redan den nya läktaren på plats, det nya gräset är lagt, Chawinga har kritat på för ytterligare fyra år och vilken central mittfältsduo som bäst kan sätta käppar i hjulen för FC Rosengård nästa säsong, är bryderier som hemsöker om nätterna.

Olle Davidsson är inte färdig än.

Kvarnsvedens IK har inte nått sitt klimax.

Fortfarande finns det kliv att ta, berg att bestiga och drömmar att arbeta för.

Vad slutmålet är?

Det vet nog bara Davidsson själv.

Vi andra kan bara gissa och nöja oss med att veta att Kvarnsveden är på väg dit.

Med små, små steg – på den inslagna vägen.

Annons