Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bäckström: "Sheriffen" styr det här – det börjar bli otäckt nu, Modo!"

Ni vet hur det kan kännas ibland, va?

När sorlet sakta ebbar ut efter stormen ... Det är ofta de allra finaste ögonblicken.

Tanken som ofta infinner sig: Vad var det som hände?

När frågan dyker upp den här kvällen är det bara en enda spelare kvar där ute på isen.

Jonas Frögren cirkulerar runt där ute.

Han slår handen mot plexiglaset gång på gång i en fiktiv high five med människorna på Norra Stå.

Han sträcker på sig, andas in och tar in hela rummet.

Känslorna.

Glädjen.

Det ser ut som om han vill ta varenda en i sin stora famn.

En 187 centimeter lång och 100 kilo tung björn med en stor blomsterbukett i ena handen.

Han ler och ruskar på huvudet.

Nej, det skulle ju inte gå det här.

Ingenting av det här var ju möjligt.

Bettingbolagen hade ju bilden klar: Efter 7–1 i Örnsköldsvik var framtiden redan presenterad.

Match sex skulle bara bli en parantes på vägen mot nytt SHL-kontrakt.

Ett spel på att Modo var i högsta serien säsongen 16/17 gav 1.07 tillbaka, 1.07 (!) – det man brukar uttrycka: "Ej spelbart" milt uttryckt.

I princip hela det här landets experter hade återigen bestämt sig.

Det var en formsak innan Modo fixat den där biljetten till landets bästa hockeyserie.

Spelbolagens logaritmer kalkylerar sällan eller aldrig med det där ljudet när 7 000 personer ställer sig upp samtidigt.

Det borde de göra.

När fällsätena slår tillbaka mot stolsryggarna: "Plopp, plopp, plopp".

Modotränaren Andreas Johansson försökte negligera det helt genom att poängtera att matcherna avgörs av spelarna.

Jo, tjena!

Inte i Tegera Arena.

När det där "Plopp"-ljudet växer till en orkan... Det har gått 13 minuter och 58 sekunder in i den tredje perioden när 7 000 röster plötsligt blir en enda: "Kriga, LIF! Kriga, LIF! Kriga, LIF!"

Killen med det gigantiska hjärtat, Jon Knuts, har precis forcerat in 5–4.

De där 22 människorna i ena båset, som rent speltekniskt är sämre på det mesta, lyfts fram av rösterna.

Det brukar pratas om att humlor inte förstår att de inte ska klara av att flyga – men av någon anledning gör de det ändå.

Leksands IF ingen humla – men de ger blanka sjutton i gravitation och hele fan just nu.

Ingenting är beständigt i deras universum.

Det enda man har vetat riktigt säkert i den där bubblan, fram tills nu, är att laget som gjort första målet har vunnit matchen.

Efter den här kvällen gäller inte det heller längre.

Modo gjorde 1–0 – Leksand vann matchen efter att ha bjudit på rock 'n' roll.

Efter sex matcher i den här playoffserien och en hel säsong i Hockeyallsvenskan borde spelbolagen ha vetat bättre.

Alla borde veta bättre.

Jonas Frögren gjorde sin sista match i Tegera Arena och den gamle sheriffen personifierar sitt lag på ett alldeles utmärkt sätt just nu.

Han gruffade, snackade, bröt uppspel och täckte skott.

Den där konstformen han nästan gjort till sin helt egna under en lång karriär.

Den här kvällen hann Ludvikapojken till och med täcka med bakhuvudet.

Efteråt sa Alexander Ytterell att laget, inför den tredje perioden, hade ett mål: Att ge kapten Frögren en sista present i en lång karriär – en match sju i Örnsköldsvik.

Det som såg ut som en fullständig utopi i november finns nu faktiskt inom räckhåll.

Efter att Leksands IF vunnit match sex och ordnat fram en sjunde och avgörande mot Modo har den här gruppen åstadkommit så oändligt mycket mer än man kan begära.

Men, hur det nu än är ska den där sjunde matchen spelas i Örnsköldsvik på fredag.

Förutsättningarna är de samma som inför fjolårets sorti mot Malmö, fast det omvända – ett förväntanstyngt lag ska bara slå ett sämre.

Vi vet alla hur det slutade?

Modo har haft sex matcher på sig hittills, men det står 3–3.

Det som efter två matcher framstod som en cake walk börjar bli riktigt otäckt nu, Modo!

Hur det slutar?

7–1?

1–8?

0–0?

Vi tippar inte längre, va?

Vi lutar oss bara tillbaka och följer den här sagan.

På fredag skrivs verkligen slutet på den – och det enda jag vet är att jag kommer att sakna det här oavsett hur det slutar.

LÄS MER:

Uppsnacket inför match sex – Alen Bibic kritik mot LIF:s hantering av juniorer

Fem minuters powerplay för LIF – efter ful slashing

LIF-backen hoppas på jättetryck: "Bara att njuta"