Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att prata med Elon är en resa i Särnas historia

På lördag är det öppet hus hemma hos Elon Hedlund i Särna.
– Jag hoppas någon vill komma och fika med mig, skrattar Elon inbjudande.
Den som vill ha en trevlig stund borde passa på att ta emot Elons inbjudan, då eller vid annat tillfälle, för att lyssna på Elon är att uppleva en resa i Särnas historia med massor av leenden.

Annons

Några mindre lyckade operationer gör att Elon idag inte längre kan röra sig på det sätt som namnet Hedlund förknippas med.

– Nu är det slutjagat och inte kan jag åka skidor längre, säger Elon, där saknaden av jakten lyser igenom.

Höftproblem och komplikationer efter ett benbrott är detaljer i Elons sjukjournal, medan han själv mer påminner om komikern Lars Ekborgs historia om norrlänningen som "karva sta med motorsågen" och som konstaterade att "man kan kast in hatta".

– Jag körde in i en stubbe med skotern och välte och fick skotern över mig. Jag satt ordentligt fast och när min sambo kom så erbjöd hon sig att gå efter en madrass för att dra fram mig. Men jag fick loss skotern och kunde köra hem själv. Fast jag kunde inte komma av skotern när jag väl var hemma, säger Elon med ett illmarigt leende.

Elon föddes i Heden i gården Brattberget, men efter några år flyttade familjen längre söderut i byn. Där kom också Elon att senare bygga sitt eget hem.

– Jag gick i skola i Heden. Vi hade en tuff kärring som lärarinna och vi var närmare 50 ungar i klassen som var en tre-sexa, minns Elon.

Efter den obligatoriska fortsättningsskolan slutade Elon skolan och började direkt jobba i skogen.

– Jag och Gottfrid Östensson cyklade till Fjäten där vi jobbade i skogen, berättar Elon, som blev kvar i skogen i många år.

– Jag drog stocksåg med min bror Evert sedan vi skottat undan meterdjup snö.

– Men en fredag sade jag upp mig sedan de inte ville ge mig en bättre tjänst. Jag var till exempel den ende som hade sprängkort.

– Har du blivit tokig, utbrast förvaltaren på besparingen, skrattar Elon.

Om han blivit tokig eller inte är en annan sak, men istället för skog blev det byggsväng i Göteborg och Stockholm innan han fick chansen att vara med på mer lokala byggjobb.

– Därefter fick jag det jobb på besparingen som jag tidigare önskat, men nu med rätt lön, säger Elon, som kom att jobba på besparingsgaraget med vägbyggen, plogningar men också administration.

– Åren i skogen gjorde dock att jag förstört min höft. Alla lyft som vi gjorde tog ut sin rätt. Vi var envisa och lyfte med styrka och det slet på kroppen.

Heter man Hedlund och kommer från Särnaheden så finns självklart släktskap med bygdens store skidstjärna Per-Erik Hedlund.

– Per-Erik var min kusin. Han var ju äldre, men jag minns att jag såg honom åka Särnatävlingen. Sedan var han med och stöttade oss yngre. Vi hade ju inte drickakontroller som Mora och Malung, men jag fick låna Per-Eriks fältflaska på en femmil, minns Elon.

DM-tecken och stafettframgångar finns som minnen från skidåren på 40-talet, liksom diplom från raiden.

– Det här är kul minnen att ha och titta på, säger Elon.

För den som passar på att besöka Elon blir det ett garanterat minnesvärt besök. Även om han får kämpa för att röra sig, så är det en glasklar gubbe med glimten i ögat och en av alltför få som kan berätta om livet i skogen med stocksåg och häst. Men som också kan slänga käft om dagens händelser.

– Jag hoppas någon vill komma, säger Elon, som har barn, barnbarn och numera även barnbarnsbarn både i bygden men också utflyttade.