Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Atakan valde Gustaf Wasa före fartyg i Karibiska havet

Atakan Akol drömde om att en dag skaffa ett fartyg i Karibien och göra den till restaurangbåt.
– En båt med plats för en 400-500 matgäster, förtydligar Atakan.
I stället blev det restaurangturer med Gustaf Wasa på Siljan.
– Det har vi hållit på med sedan 1984. I 29 år. Och det har jag trivs väldigt bra med.
Nu pensionerar sig Atakan, och redan förra året tog hustrun Anki över som vd för restaurangrörelsen.

Annons

Atakan Akol är ursprungligen turk.

– Jag föddes och växte upp i Istanbul, berättar Atakan. Jag satsade hårt på fotboll på den tiden, och det var också den som så småningom fick mig att flytta till Sverige.

Först som junior och sedan som senior spelade Atakan som vänsterback för Istanbul Spor åren 1962 till 1969. Först som amatör och sedan en tid som professionell fotbollsspelare.

– Men vid sidan av skaffade jag mig också en utbildning till bartender vid Istanbul Hilton. Och egentligen ville jag nog spela som amatör och jobba med restaurang samtidigt.

1969 flyttade Atakan till Tyskland och började spela fotboll för Düsseldorf Fortuna. Men det var mycket som lovades och litet som hölls, så redan efter ett år bestämde Atakan sig för att flytta till Sverige.

I Södertälje fick han den tillvaro av amatörfotboll och jobb han ville ha. Han spelade fotboll för Södertälje SK och jobbade samtidigt som barmästare på konferenshotellet Skogshöjd.

Atakan hade tre bröder. Även de och hans mor ville gärna bosätta sig i Sverige.

– Vi sökte en lugn och rogivande ort där vi tillsammans kunde starta en restaurang. Och 1978 slog vi till och startade restaurang Bosporen i Leksand.

Restaurang Bosporen blev en succé och bröderna hade planer på att starta ytterligare restauranger i Leksand. Bland annat ville de bygga upp det nedbrunna Turisthotellet och satsa på en restaurangrörelse där.

– Men där sade kommunen nej, säger Atakan. Något jag verkligen beklagar, för jag tror att det hade blivit populärt.

I stället var det Atakans båtrestaurangvision som bar frukt. 1982 brann Gustaf Wasa, och det var något som Atakan tyckte var mycket ledsamt.

– Jag gick in och hjälpte till med restaureringen, och erbjöd mig att arrendera båten sommartid. Båten anpassades då också bättre till restaurangturer. Vi kan i dag ta 120 personer i restaurangsittning.

Men båtens kök är – nästan – rekordlitet för att vara ett fullvärdigt restaurangkök. För Atakan har inte nöjt sig med enkla måltider. Han har satsat på en A la Carte-meny med både fisk- och kötträtter.

– Vi trodde vi hade minsta restaurangköket i världen för en restaurang med det utbudet. Men vi blev slagna av en kinesisk restaurang med några centimetrar – annars hade vi hamnat i Guinness Rekordbok.

Fotbollsspelandet hade Atakan lagt av med när han flyttade till Leksand. Även om han blev övertalad av spelare i Leksands IF:s hockey att delta med dem i en spexmatch.

– Det höll på att göra mig till invalid, säger Atakan. Jag fick vadmuskeln svårt skadad, och gick i behandling för skadan i ett år efter olyckan.

1979 träffade Atakan Anki genom gemensamma bekanta. Hon kom från Borlänge, och de fick sällskap. Så småningom blev de också gifta och fick tre barn tillsammans.

När Atakan 1984 startade restaurangverksamheten med Gustaf Wasa lämnade han delägarskapet i Bosporen, som drevs vidare några år av hans bröder.

Men Atakan hade ännu en dröm. Det var att flytta till New York och driva en restaurang på Manhattan. Och den drömmen gick nästan i uppfyllelse.

– Jag skaffade restaurangen och även en bostad i New York. Men familjen ville inte flytta till USA, så vi gjorde en kompromiss, berättar Atakan. Jag drev restaurangen med personal, och bodde själv där i omgångar 4-5 månader varje vinterhalvår. Somrarna var jag hemma i Leksand och jobbade med Gustaf Wasa.

Den restaurangen sålde han först 2008. Då hade han drivit den i 17 år.

Nu är det bara Gustaf Wasa som gäller för Atakan. En båt som bedrivit trafik på Siljan i 136 år.

– Vi har flera dagliga turer från mitten av juni till mitten av augusti. Men ifjol fick min hustru ta över som vd, och det gör hon på ett mycket engagerat sätt, säger Atakan belåtet.

Själv pensionerar han sig nu - och inte bara med ålderns rätt. Han har de senaste åren varit sjuklig, och av den orsaken tänker han heller inte ha något firande av sin födelsedag.

– Och några presenter vill jag absolut inte ha, säger han. Skänk hellre en slant till barncancerfonden i så fall. Där behövs pengarna.