Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Årets företagare i kommunen - och en av Sveriges mest energiska myntsamlare

De flesta av oss känner igen Per-Erik Andersson från Rågsveden Sveden Trä AB, där han är vd. Per-Erik är onekligen en fena på trä - men han är också en av Sveriges mest entusiastiska myntsamlare.

Annons

När tidningens reporter kliver in i Per-Erik hus möts hon i hallen av den pigga hunden Jazda.

– Hon är husets älskling, och en duktig jakthund, säger Per-Erik.

Att jakt- och sportskytte har haft en stor prägel på Per-Eriks liv förstår man när man kikar in i ett av de vackra träskåpen i salongen. Skåpet är bokstavligen talat är översållat med medaljer och pokaler. På en stol ligger fyra-fem medaljtavlor staplade på varandra, så överösta med medaljer att de inte längre kan hänga på väggen.

Per-Erik har skjutit för det Svenska Jägareförbundets landslag sedan 1994, och han har bland annat deltagit i tio europeiska mästerskap. Förra året kammade han och hans lag hem guldet i delgrenen kula. I år tackade Per-Erik nej till landslaget för första gången.

– Jobbet som vd tar upp för mycket tid, jag hade inte möjlighet att vara med, säger han.

En mer säregen hobby som Per-Erik har är historiska mynt, och mynt från Dalarna i synnerhet. Han är samlare sedan många år tillbaka. Exakt hur många mynt han har, eller hur mycket de är värda, vet han inte. Och det är inte heller det viktigaste, menar han.

– Jag är intresserad av mynt eftersom jag är intresserad av historia, och Dalarna är en intressant historisk plats om man utgår från mynt, säger han.

– Falu koppargruva producerade koppar, som användes för att göra mynt i myntverken i Säter, Avesta och Garpenberg. Under en tid i historien producerade Falu koppargruva två tredjedelar av all världens koppar. Kopparmynten användes främst av de fattigare människorna, till exempel bönder. De rikare hanterade oftast mynt i silver och guld.

Att be Per-Erik berätta om de gamla mynten är som att öppna en dammlucka. Han är svår att hejda, och informationen forsar fram. Han berättar om skillnaden mellan den lokala polletten och den riksomfattande dalern, om hur man fick myntproduktionen att fungera, om kungar och drottningar, om skattefogdar och svenska myntskatter i Ryssland.

– Man kan bli helt insnöad på det här med mynt, så är det. Och vi som håller på med mynt är väl medvetna om att vi är lite knäppa, skrattar han.

Var hittar du mynten?

– Jag är ordförande i Myntauktion i Sverige AB, som är ett bolag utan vinstintresse. Hela vårt överskott går till publikationer och utredningar om mynt, och så har vi auktioner två gånger per år. Via goda vänner får jag såklart bra mynttips. Men det senaste myntet som jag införskaffade hittade jag i en frimärkeskatalog.

Var förvarar du mynten?

– Vissa har jag hemma, men de mer värdefulla måste man tyvärr ha i bankfack.