Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Äntligen händer det något"

Siljansöringens framtid, är den ljus eller mörk? Tre experter inom fiskevård berättade under måndagskvällen om insatser, som gjorts på olika i landet för att utveckla samarbetet mellan kraftverken och fiskarnas livsmiljö. Mötet ägde rum i Älvdalens biograf inför 45 besökare.
– Äntligen händer det något för att hjälpa till med produktionen av Siljansöringen i Österdalälven, sade en av åhörarna, Peter Egardt.

Värd för kvällen var Daniel Palm från Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Siljansöringen vandrar mellan den kraftverksreglerade Österdalälven och Siljan. Dess population är väldigt liten, sade Daniel Palm som en bakgrund till mötet.

Enligt Daniel Palm kan det vara svårt att bevara Siljansöringen åt framtida generationer.

– I den här delen av Sverige, norra Dalarna, har vi en ganska splittrad bild av vad som är möjligt och inte möjligt när man jobbar den här typen av vandrande fiskar.

Det finns en gruppering längs Siljan och Österdalälven, som består av fiskevårdsägare och fiskevårdsområden.

Denna grupp hade bjudit in tre kunniga fiskeforskare, som under mötet delgav sin erfarenhet från fiskevårdande projekt på andra platser i Sverige och utomlands.

– Förhoppningen är att fiskevårdsägare och fiskevårdområden ska dra nytta av kontakten med dessa kunniga experter.

En av dem, Peter Rivinoja från SLU och Hushållningssällskapet, berättade om sitt jobb med vandringsfiske i de större vattendragen i norra Sverige.

Främst har Peter Rivinoja tittat på lax och öringvandringen i Piteälv samt Ume-Vindelälvssystemet.

– Forskningen har visat på att med rätt typ av fiskevägar och födelseanpassningar kan man åstadkomma en framgångsrik vandringsväg i många älvar, fast det förekommer vattenkraftverk.

Olle Calles från Karlstads universitet i har tittat på satsningar just i Klarälven, som är reglerad med nio kraftverk, och Ätran i Halland.

– Där har vi jobbat med samma frågor om hur vattenkraft och vandrande fisk ska kunna samexistera.

Han poängterade att det bästa receptet för framgång är att satsa på naturlig vandring och naturlig reproduktion.

Den tredje föreläsaren Daniel Holmqvist, från Ume-Vindelälvens fiskeråd, berättade om biologisk återställning och restaurering av tidigare flottningsmiljöer längs Vindelälven.

 Daniel Palm summerade att finns det mycket kunskap och teknik i Sverige.

Tiden är dock mycket knapp då antalet lekvandrande individer är väldigt få och beståndet riskerar att försvinna inom kort.

De åtgärder som akut behövs är att öka antalet lekvandrande individer till Österdalälven.