Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ännu ett år att glömma

/

Annons

Så är cirkeln snart sluten än en gång. Vår gemensamma resa runt solen går mot sin fullbordan och strax ska vi försöka komma ihåg att skriva 2012.

För en nostalgiker som helst skulle vilja skriva 1962 eller liknande, är det allt svårare att hänga med i svängarna. En bra bit in i januari kommer jag att tvärsäkert ange 2011 som det rådande årtalet. Men sedan bleknar så sakteliga det gamla året och inordnar sig i 2000-talets sörja av osorterade minnen som svalpar omkring. Hände det 2003 eller 2006? Tja, säg det. Min avundsjuka på dem som råkar ha den sortens komihåg är svårartad och kronisk.

Förr, när hjärnan var yngre och mer spänstig, gick det åtminstone att hänga upp årtalen på olympiska sommarspel från 1950-talet fram till 1988 och Seoul. Men på 1990-talet, hölls det spel då? Och 2000-talets första tio år ska vi inte ens tala om. Det är för nära i tiden och därmed glömt. Frågan är om det över huvud taget funnits.

Jo, för vissa har det funnits. En av dem är definitivt min gamla kompanjon Sven-Olof som lätt skulle kunna räkna upp de olympiska spelen från 1950-talet och framåt. Inklusive vinterspelen.

Han hör till dem som har den förmågan. Själv är jag nöjd om jag minns vad jag åt till lunch i går. Men att Leroy van Dyke låg etta på Tio i Topp i mars 1962 med Walk on by kommer jag ihåg.

Det är så pass länge sen att jag, märkligt nog och märkligt uttryckt, inte har glömt det. Nyttan av den vetskapen kan förstås diskuteras. Samma sak gäller ju även årtalen för de olympiska sommarspelen.

Men 2011 är ännu i ganska färskt minne, till och med för mig. Det var året när

– CO2-utsläppen inte minskade

– tågkaoset inte uteblev, inklusive att återtåget vid södra Siljan som vanligt stannade med en suck

– jag inte började att slutade snusa

– protesterna mot valet av Nobelpristagare i litteratur märkligt nog uteblev trots att Astrid Lindgren inte fick det

– jag inte såg Paul McCartney

– ingen bad Jens Stoltenberg att bli s-ledare i Sverige och därmed en given statsministerkandidat.

Men det var också året när A-gruppen äntligen blev tv-film. Det återstår tio böcker, plus Viskleken, som självklart ska spelas in. Arne Dahls tankar kring tillståndet i landet är det bästa som hänt genren sedan Sjöwall/Wahlöös tid.

Vad som händer under det år som snart inleds är knepigare att förutse. Jag vet i alla fall att det blir olympiska spel eftersom de hålls i London, den stad där arenan Stamford Bridge ligger, den som invigdes 1877 och där Chelsea FC regerar.

Sådant glömmer inte ens jag.

Gott nytt år!

Mer läsning

Annons