Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ännu en försvunnen varg

Så har ännu en varg försvunnit i Dalarna. Den här gången slutar spåren i Orsa. Förra året var vargtiken i samma revir skadad av okänd anledning.

I dessa trakter av Dalarna bor flera personer som offentligt uttalat ett varghat kopplat till att de önskar se vargen utrotad, åtminstone i Sverige. De som inte törs träda fram med namn framför sitt varghat i form av anonyma kommentarer till tidningsartiklar på nätet. Men nu har alltså en varg försvunnit.

Det är dags att beslutsfattare, både folkvalda och tjänstemän, sätter ner foten och ställer ut varghatarna i kylan, slutar att lyssna på deras klagovisor som inte tål att faktagranskas. Våra folkvalda måste sluta att i populistisk anda slicka varghatarna medhårs i förhoppningen att vinna några röster vid val.

Jag anser att sammansättningen av viltvårdsdelegationen i Dalarna måste ändras. I dag är flera av ledamöterna uttalade vargmotståndare. Representanterna för de politiska partierna borde rimligen representera ett genomsnitt av befolkningen och därför borde inte en enda från de politiska partierna vara jägare och än mindre vargmotståndare.

Flera av de övriga ledamöterna företräder grupper som högljutt mer än en gång uttalat ett starkt motstånd, för att inte tala om hat, mot varg i de svenska skogarna.

Som lök på laxen finns landshövdingen med i denna delegation, en landshövding som gullar med vargjägare och varghatare. Efter vargjakten 2010 bjöd hon in vargjägare på teparty och bland hennes gäster i landshövdingsresidenset fanns inte bara vargjägare i största allmänhet utan även väl kända varghatare. En av dem är numera dömd för hot mot en av länsstyrelsens rovdjursspårare och en har i lokalpressen klargjort att han inte skulle göra en polisanmälan om han fick kännedom om någon som jagat illegalt.

Viltvårdsdelegations befogenheter att besluta om avskjutning av varg med flera rovdjur måste snarast tas bort. Rovdjuren rör sig över stora områden och län är alldeles för små ytor för beslut om rovdjur ska skjutas eller ej. Bäst vore om alla viltvårdsdelegationer försvann helt och hållet. Problemen med snedrekrytering verkar enligt ett radioprogram finnas även i andra län.

Lagen måste ändras så att den som på ett eller annat sätt uttalar varghat inte ska kunna ha vapenlicens. Jägare som inte explicit tar avstånd från alla former av tjuvjakt, hot mot meningsmotståndare och skadegörelse ska heller inte få inneha vapen. Medlemskap i till exempel FNYR, Föreningen för Ny Rovdjurspolitik, ska anser jag, utgöra hinder för att få ha vapenlicens.

Beslutsfattare, lokala och på riksnivå, måste tydligt ta avstånd från illegal jakt, hot och skadegörelse och i förlängningen inte ta med jägarnas organisationer som remissorgan, i kommittéer med mera så länge de inte i explicit tar avstånd från de avarter som jag nämnt ovan.

Om jägarnas organisationer ska vara trovärdiga i rovdjursfrågor bör de ta med i sina stadgar att medlemskap förutsätter att medlemmen tar avstånd från illegal jakt, hot och skadegörelse.

Nu har alltså en varg i det revir som ligger intill där jag bor försvunnit, vilket jag beklagar. Jag är inte rädd att gå i skogen och plocka bär och svamp för att det finns varg, lo och björn där men jag skräms av att det bor beväpnade personer i kommunen som hyser ett otyglat hat mot varg. Vad de kan ta sig till i sitt otyglade hat mer än ägna sig åt illegal jakt har framkommit mer än en gång. Hot och skadegörelse är inte främmande för vissa, exakt vilka vet jag inte.

Annika Rullgård

är samhällsintresserad debattör från Orsa.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel