Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Amelia Andersdotter: Föräldrar oroar sig för mycket över vad unga gör på nätet

Det var en hoppfylld junidag för några veckor sedan och jag gick tidigt från redaktionen för att hinna till Slättaskolans avslutning. En hundra huvuden stark barnkör sjöng om vägen till en bättre framtid där människor kommer överens och tar hand om varandra. En av mina nära släktingar firade klivet mot nästa fas i livet.

Bland glada föräldrar och ännu gladare barn berättade en mamma i förbifarten om hur svårt det blivit att dokumentera ungdomarna. De är så måna om sitt privatliv, vill veta precis var man ska lägga upp bilderna, ställer sig i klungor och gömmer sig.

"Ja, det är nästan så att man behöver skriftligt avtal nu för tiden", sa mamman, med mobiltelefonen riktad mot en samling fnittriga sjätteklassare.

Händelsen förklarar varför jag tror att vi oroar oss för mycket över ungdomars privatliv. Särskilt om att de inte skulle bry sig om det.

Till skillnad från många vuxna har ungdomar i dag många strategier för att hantera sitt privatliv. De är uppväxta i närvaro av datorer, mobiltelefoner och surfplattor. De lägger inte upp vad som helst på sociala medier och de håller koll på när de blir fotograferade. Helst använder de appar som marknadsför sig med starka budskap om anonymitet – eller i alla fall sådan där identitet i det sociala mediet inte måste kopplas till den man är utanför appen.

Däremot kan vuxnas förhållande till ungdomars integritet och säkerhet i sig, och bristande förtroende, vara ett hot mot ungdomars privatliv. I all välvilja vill vi övervaka var ungdomar surfar, med vem de pratar med och varför.

Forskningen är dock entydig: barn behöver kunna ta kontakt med vuxna de litar på när de har problem för att bli trygga, men för att bygga tillit måste vuxna också ha lite is i magen när ungdomar själva vill göra saker på nätet.

Internetfilter, övervakningsappar och till och med skoladministrationssystem är utmärkta verktyg för vuxna att utöva mer kontroll över barnen, men kan samtidigt begränsa barnens möjligheter att bli självständiga individer. Det är makt och kontroll på de vuxnas villkor som barnet kan ha svårt att värja sig emot. De ger också en skev bild över vad som väntar i vuxenlivet, då man måste kunna klara sig själv.

Vi ska inte vara så oroliga över ungdomars roll i informationssamhället. De är förmodligen bättre på att skydda sitt privatliv än vad vi själva är på att skydda både våra egna och deras. Det viktigaste man kan göra som vuxen är att vara där och pålitlig när ungdomar väl behöver stöd.

Tänk därför på Slättaskolans kör och deras hoppfulla budskap. Det är en ljus framtid som kommer, och det är ungdomarna som kommer att föra oss dit.