Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Älvdalstjej med känsla för isländska

Hanna Dahlkvist uppväxt i Älvdalen har gett lite extra rymd för sin utbildning. Hon studerar isländska i Englands huvudstad London.
– Det är den enda högskoleutbildning med kandidatexamen i isländska som finns utom Islands gränser, säger Hanna.

Annons

Tidningen möter henne under en readingweek. Den tillbringar hon hemma hos sin mamma i Älvdalen.

Om två år hoppas hon vara klar med sin fil kand och sedan finns det flera tänkbara uppslag.

– Troligen läser jag svenska för att nå en masterexamen i Uppsala, siar Hanna.

Hennes intresse för det isländska språket är hon att upptäckt dess anknytningar till älvdalskan.

Innan hon nådde fram till beslutet att studera det nordiska språket så ville hon först pröva på att bo i London.

Det gick bra.

– Det var ganska lätt att få jobb. Jag har arbetat på barer, kontor och inom hemtjänsten. Nu jobbar jag som personlig assistent som komplement till mina studier.

För två år sedan sökte hon in till University College London.

Efter intervju blev Hanna antagen till en utbildning, som tekniskt sett är en fil kand i språk och kultur, BA Language & Culture, snarare än nordiska språk, men med inriktningen på isländska och norden.

– Vi är bara två elever kvar på den inriktningen.

Hanna började kursen hösten 2010 i utbildningen där det även ingår flera ämnen som Nordisk historia, franska, tyska, mytologi och bland annat lingvistik.

– Isländskan är svår att lära sig. Det är en utmaning att göra det i London. Det speciella är att jag lär mig isländskan från engelskan. Förmodligen hade det varit lättare från svenskan. Det är svårt att presentera originella tankar i engelska på ett komplext och nyanserat sätt. Det blir ofta språkliga kompromisser.

Efter tre års arbete i London tyckte Hanna att hon behärskade språket. Sedan visade det sig att den akademiska engelskan har högre dimensioner som kräver nya kunskaper.

– Även om det är en utmaning att studera på akademisk engelska, eftersom akademiskt språk är ingens modersmål, så väger det ändå tyngre att jag, utifrån engelsk horisont, får ett mycket klarare perspektiv på den nordiska kulturen. Man ser aldrig sin egen kultur så tydligt som när man är hemifrån en längre tid.

Efter två studieår i England förläggs det tredje studieåret till Island dit Hanna åker i höst.

Sedan väntar ytterligare ett studieår i London innan kandidatexamen är fixad.

– Det som är spännande med isländskan är att de moderniseras genom skapandet av nya ord som bygger på det isländska grundspråket. Ett levande språk är ett språk i förändring och med samma utveckling hoppas jag kunna förnya älvdalskan.

Förutom språkintresset har Hanna alltid varit intresserad av att skriva bland annat lite lyrik.

– Jag har alltid papper och penna med mig.

Hanna trivs med den mångkulturella miljön i England.