Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ALMEDALEN: S vill inte uppdatera den svenska modellen trots dess brister

Socialdemokraterna har verkligen bestämt sig för att det är Den Svenska Modellen som ska rädda partiet kvar vid makten.
Problemet är bara att modellen inte är gjord för att klara den större låglönesektor som behövs åtminstone på kort sikt.

Det stod klart när socialdemokraterna höll sitt traditionella ekonomiska seminarium under Almedalsveckan i Visby.

Det första hölls redan 1981, då på Snäck en bit utanför Visby. Även då var ämnet den svenska modellen som från mitten av 1970-talet var satt under kris med höga löneökningar som ledde till stora devalveringar.

Sedan repade sig modellen och efter krisen i början av 1990-talet har alla som har haft arbete i Sverige fått det väldigt mycket bättre.

Sysselsättningsgraden på 80 procent är den högsta som uppmätts i ett EU-land, medborgarna känner tillit och är på det hela taget nöjda med vad de får för de höga skatterna.

Inkomstskillnaderna har visserligen ökat sedan jämlikheten var som störst för drygt 30 år sedan. Avskaffad fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt har tillsammans med sänkt skatt på arbete ökat inkomstskillnaderna.

Men fortfarande är inkomstskillnaderna låga i en internationell jämförelse. Sverige och Danmark är de länder som står bäst rustade i världen när befolkningarna blir allt äldre.

Den svenska, eller nordiska modellen, är numera ett föredöme i OECD-rapporter och när EU:s ledare försöker mota den framväxande populismen med löften om en social pelare inom unionen.

Det här var temat när finansminister Magdalena Andersson, professor Torben Andersen och OECD:s Christian Kastrup i mångt och mycket upprepade samma sak i sina inledningar.

Något tröttande, men samtidigt är det lätt att förstå avsikten.

Socialdemokraterna vill visa att de har forskningen och den ekonomiska expertisen bakom sig i sitt försvar när borgerliga partier hotar modellen med sänka skatter och lagstiftning om lägre löner.

Lönerna ska skötas av arbetsmarknadens parter och utan tillräckligt höga skatteintäkter hotas kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Det är ett klassiskt grepp som tas till för att försöka få S att kravla sig över 30 procent i nästa val. Problemet är bara att modellen inte fungerar fullt ut. Det konstaterade alla tre, även Magdalena Andersson.

Sverige har för få okvalificerade arbeten för att alla lågutbildade ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det gäller de ungdomar som inte tar sig igenom gymnasiet med godkända betyg, men framförallt alla invandrare som kommit de senaste åren.

Christian Kastrup konstaterade att Sverige behöver en större sektor med låglönejobb.

Magdalena Andersson vill backa bandet och återinföra assistenter och hantlangare som ska utföra enkla tjänster och arbeten som idag görs av högre utbildade eller inte alls. Torben Andersen var inne på samma spår.

Många fler lågkvalificerade jobb behövs åtminstone på kort sikt för att få in fler på arbetsmarknaden. Frågan är hur det ska gå till med den svenska modellen där arbetsmarknadens parter sköter lönesättningen.

Facket vill inte gärna sänka lönerna i sina avtal och arbetsgivarna har knappast något intresse av att införa arbeten som en gång i tiden har blivit bortrationaliserade.

Om de nya låglönejobben ska bli verklighet och modellen samtidigt bestå måste det sannolikt till en särskild arbetsmarknad där staten står för fiolerna - en sorts nya beredskapsjobb för att övervinna en integrationsproblematik på arbetsmarknaden som förhoppningsvis inte varar allt för länge.

Men så konkret blev det aldrig när socialdemokraterna kallat till seminarium för att sjunga den svenska modellens höga visa.