Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allvarligt om nyhetsjournalistiken politiseras

Annons

Aftonbladet har aldrig nått så många med sin journalistik och aldrig tjänat så mycket pengar. Det gottade sig chefredaktören Jan Helin åt under Almedalsseminariet Vinna eller försvinna – hur ser framtiden ut för public service och tidningsbranschen?

En annan sak för Aftonbladet att glädjas åt är de engagerade läsarna av ledarsidan. Mätt som antal delningar på Facebook sprids Aftonbladets opinionsjournalistik på ledarplats många gånger mer än Expressens, Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters tillsammans.

Helin såg dessutom ut som katten som svalt undulaten när han förklarade att när det gäller stora nyhetshändelser är det just Aftonbladet de många läsarna vänder sig till.

Det var väl egentligen bara en siffra som inte var i topp i Helins redogörelse.

Trovärdigheten.

Varför det förhåller sig så lovade Helin studera mycket noga.

Men under måndagen och tisdagen presenterade arbetarrörelsen och Aftonbladet nyheter inom opinionsbildningen och journalistiken som riskerar att göra denna akilleshäl för Aftonbladet till hälen som faktiskt fäller Akilles.

På måndagen avslöjade den politiska chefredaktören Karin Pettersson att tidningen startar sajten Politism. Hon ser det som en förlängning in i sociala medier av engagemanget som opinionstexterna väcker. Syftet är att nå politiskt resultat: "Vi lever i en tid som kräver handling. Nu krävs organisering, mobilisering"., skriver hon.

Vad är det här för journalistisk satsning? Enligt Pettersson handlar det om "En bred nyhetssajt, fristående från Aftonbladet, med en tydlig social agenda".

Ungdomars medievanor ser inte ut som tidigare generationers. Åsiktsutbytet sker i sociala medier; en social agenda är självklar och något ledarredaktioner (nåja, knappast alla) funderar på varje dag.

Pettersson understryker att satsningen står fri från Aftonbladets ledarredaktion. Två redaktörer är utsedda. initiativtagare är, naturligtvis av en ren tillfällighet, chefen på Aftonbladets ledarredaktion, Karin Pettersson själv.

Kommunal, ett S-anslutet fackförbund, satsar miljoner på den här journalistiken, liksom partianslutna LO som helhet. Den som är chefsekonom på LO och som antagligen har anledning att fundera på hur LO ska använda sina pengar är för övrigt Ola Pettersson, Karin Petterssons bror.

Också en ren slump naturligtvis.

Karin Pettersson deklarerar emellertid att Politism inte verkar i "LO:s och politiska partiers intressen".

Tjenare.

Enligt Helin handlar det inte om någon nyhetssajt alls – han är mycket tydlig med att Politism är annat, något annat – opinionsjournalistik, det vill säga journalistik som driver åsikter och bedriver samhällskritik utifrån dessa åsikter.

Pettersson och Helin får väl träffas och reda ut vad Politism är för journalistik. Bjud gärna in LO, som betalar för Politism, till det mötet!

Är vi på väg att se en politisering av nyhetsjournalistiken på de redaktioner som inte ska ta direktiv av ledarredaktioner?

En person som det är poänglöst att fråga, eftersom han har så extrema uppfattningar i ämnet, är riksdagsmannen Lars Beckman (M), Gävle, som ser en vänsterpolitisk agenda bakom varannat inslag i SVT och SR, vilket han förklarar med den välkända vänsterdominansen bland journalisterna; cirka sju av tio röstar rödgrönt.

Just denne Beckman har i Gävletidningarna varit inbegripen i en frän debatt med S-ledningen, som tycker att det gnälls för mycket på hur det står till i Gävle och som uppmanat alla att tala väl om kommunen i stället.

Beckman har som politisk metod att i sociala medier veva sågningar av S och mediers påstådda vänstertendens, så underhållande bisarrt och konspirationsteoretiskt att många tvivlat på att det ens finns en verklig person bakom @beckmansasikter.

Att hans vidlyftiga kritik tar skruv visar dock hur besvärad kommunalrådet i Gävle, Carina Blank (S), är och den ståndpunkt i debatten hon faktiskt intagit.

Hon har förklarat att politisk kritik mot Gävle, framförd av Beckman, är "en del av problemet". Beckman gör enligt Blank helt enkelt inte sin plikt som Gävlebo - att tala väl om staden.

Arbetarbladet har förstås på redaktionell plats refererat ordväxlingen mellan Blank och Beckman. Men Arbetarbladet har också gjort något annat. Tidningen har hörsammat Blanks politiskt motiverade uppmaning att ge Beckmans bild en motbild.

Häromdagen startade Arbetarbladet artikelserien #50skäl, om anledningar att älska Gävle. Bara ett avsnitt, om stadens asfaltsoaser, har hittills publiceras. Helheten kan inte bedömas.

Men ändå – Blank efterfrågar en attityd till Gävle, eftersom den rådande är politiskt besvärande för henne, och Arbetarbladet levererar precis det hon efterfrågar.

På nyhetsplats.

Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström deklarerar dessutom utan vidare att inspirationen till serien kommer från den politiskt infekterade debatten om bilden av Gävle.

En stor kampanj riktas mot läsarna, precis enligt logiken om hur sociala medier fungerar, där Arbetarbladet samlar in och redovisar läsarnas Gävlehyllningar.

Det är klart att Blank gnuggar händerna.

Chefredaktör Daniel Nordström avvisar en politisk tolkning av att Arbetarbladets nyhetsjournalister gör precis det som S efterlyst.

"Även om Alliansen var vid makten skulle det finnas #50skäl att vara stolt. Detta har inte med politisk ledning att göra", twittrar Nordström, men glömmer uppenbarligen att uppmaningen att förhålla sig så som Arbetarbladet nu gör, det man utan vidare kan kalla en politisk beställning, kommer just från makthavarna (S).

"När nu Arbetarbladet lyfter fram #50skäl att vara stolt över Gävle är det i Beckmans värld i själva verket en kampanj för Socialdemokraterna. Hur han får ihop det har jag ingen aning om", skriver Nordström.

Jag vet att Daniel Nordström inte är så här aningslös. Han tillhör landets mest drivna tidningschefer vad gäller sociala medier. Han vill genomföra en rolig kampanj på nyhetsplats med stor potential för digital läsarmedverkan.

Men att makten i Gävle efterlyst precis detta borde ha tänt alla varningslampor hos Nordström.

En nyhetsredaktions trovärdighet har helt enkelt inte råd med att det på goda grunder sprids en föreställning om att nyhetsredaktionen ger makten det som makten vill ha.

Annons