Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon jagar uppgifter om Solleröärten som kom med munkarna

– Det var då sjutton att jag inte kan få fram fler uppgifter!
Det säger Agneta Magnusson som vill lansera Solleröärten för odling i större skala, en knaprig och saftig favorit.

Annons

Rättviksärten verkar ju gå en ny storhetstid till mötes. Den odlas mest i Rättvik och lagas till på finkrogar över hela landet.

Nu har Agneta Magnusson fått frågan om det finns någon annan lämplig gråärt för odling i större skala.

Solleröärten är Agneta Magnussons favorit, om hon tvingas välja bland 30-talet sorter i sin trädgård.

– Och det gör det ju - Solleröärten. Den är helt olik Rättviksärten i smak och utseende, ingen brödärt utan mera en mild och god matärt, berättar Agneta Magnusson. Hon är ordförande i föreningen Leksands kulturväxter och har sysslat mycket med inventering.

Solleröärten kom in under Fröuppropet som POM genomförde - förkortningen står för Programmet för odlad mångfald.

Så här ser den ut – rosaröd blomma, kraftig ärtskida, och de torkade ärtorna blir en delikatess i mosform under vintern.

– Men den har en svaghet, den har ingen belagd historia. Det enda vi vet är att det kom ett brev från en Sven Berglund i Axmar i början av 2000-talet, där han berättar att han fått ärten från en dam på Sollerön, säger Agneta Magnusson.

Hon har efterforskat Sven Berglund via folkbokföringen, men inte hittat honom. Det som är känt om honom är att han odlade mycket och gjorde fina buketter.

Enligt brevet han skrev kom ärten troligen till Sollerön med kapucinermunkar.

– Jag har sökt bland folk i hembygdsföreningarna och matlagningskunniga på Sollerön, men ingen känner till denna ärt. De som vetat något verkar vara borta. Och ingenting tycks skrivet, säger Agneta Magnusson som vädjar om att den som vet något hör av sig .

– För att kunna lansera även denna ärt vore det mycket värt att få reda på om den har någon tradition på Sollerön med omnejd, säger Agneta Magnusson.

Tvingas hon välja en favorit bland alla ärtsorter så blev det Sollerö gråärt, helst låter hon den torka på rot. Under vintern kokar hon ärtorna tills de geggar ihop sig till ärtmos som ska avnjutas med smör till.

– Det är så gott. Och Solleröärten är godkänd av Nordiska genbanken, säger hon.

Solleröärten är vacker även när den blommar.

Mer läsning

Annons