Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yvonne Lindström

Annons

För en tid sedan fick jag budet att min bästa väninna Yvonne Lindström inte finns ibland oss längre. Det är så svårt, ofattbart och Vi hade så mycket gemensamt. Vi tyckte mycket om musik, sång och dans. Även att handarbeta till musik och sång.

Yvonne var otroligt duktig att sjunga. Varenda dag sjöng hon. Det var så vackert att höra hennes klara stämma. Redan i början av 1980-talet frågade hon mig om jag ville följa med henne och dansa. Det gjorde jag och det har jag inte ångrat. Vi fick många fina vänner, då vi var ute och dansade. Vi stöttade alltid varandra då vi inte mådde så bra.

I april 1989 skaffade jag och min sambo Olle en kolonistuga i Kårarvet. Det var så härligt där. En dag kom Yvonne som var på väg till sin stuga som låg nästan bredvid vår stuga. Vi blev så glada över att vi hade lärt känna varandra och blivit de bästa och finaste vänner. Vi turades om att laga mat. I bland satt vi på vår altan och nästa nere hos henne. Så var det år efter år. Men hela förra året blev min gulliga och fina väninna så dålig. Hon orkade inte göra något hos sig så hon fick vara hos oss i vår stuga hela dagarna. Hon löste korsord och broderade. Jag hämtade henne varje dag och skjutsade hem henne på kvällen.

Egentligen var Yvonne mycket dålig i flera år. Under tiden hjälpte vi henne med att sköta om tomten. Hon gav oss ett kort med två änglar på där hon skrivit så fint om två små änglar som till henne kom: Olle och Lena hette dom.

Jag och Olle är så glada över att vi hjälpte Yvonne när hon var så sjuk. Och att hon var hos oss i vår stuga det sista året som hon fanns ibland oss. Vi hoppas att Yvonne har det lugnt och skönt där hon nu är bland sina änglar. Som ger henne ro frid och tröst intill sitt bröst.

LENA GRÖNBERG

Mer läsning

Annons