Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ytterligare ett fall av misstänkt vanvård

Annons

- Som anhörig ska man inte behöva känna oro för sina föräldrar när de bor på servicehus. Ansvaret ligger hos kommunen som måste se till att det finns tillräckligt med utbildad personal, säger dottern, Anneli Wiklund.

Hennes pappa Rolf är 89 år och har afasi. Den 1 december 2002 flyttade han in på Smedjan, för att få den omvårdnad han behöver. Han kan inte uttrycka sig ordentligt, oftast är det ordet "nej" som kommer ut när han blir stressad. De stora problemen började i höstas, då han bröt armen och fick morfin mot värken. Sedan dess har Rolf gått ner 25 kilo.

- Normalt brukar man sätta in morfin i högst 14 dagar och sedan gå över till annan medicinering. Men man fortsatte med morfin i månader, tills jag sade till att det måste upphöra. Han var som en zombie, säger Anneli, som under många år själv jobbat inom sjukvården.

Rolf, som tidigare varit en aktiv person som tyckte om att röra på sig, blev stillasittande. Den långvariga morfinbehandlingen gjorde sitt till att hans kroppsliga funktioner blev kraftigt försämrade.

I februari var han totalt förstoppad och fördes till akuten, där man konstaterade att han var uttorkad och hade urinvägsinfektion.

- Läkarna på lasarettet var förskräckta över att han kom in i det skicket från ett serviceboende. Där finns ju trots allt sköterska på plats varje dag och en läkare att tillgå. De borde reagera innan jag som anhörig gör det, säger Anneli Wiklund.

I dag önskar hon och hennes bror att de hade anmält missförhållandena tidigare.

Hon har tittat i anteckningarna som förts över faderns vätskeintag och avföring, och har upptäckt att han inte fått i sig mer än en halv liter vätska om dagen under lång tid. Han har kissat högst två deciliter per dygn och inte haft avföring under långa perioder.

- Det värsta är att personalen inte reagerar på sådana saker. Han har dessutom ramlat flera gånger efter armbrottet men ändå lyfter man bara upp honom och lägger honom i sängen utan att ta in honom och se hur det gått med armen, säger Anneli.

Hennes far behöver mycket hjälp. Efter en hjärnblödning har han svårt att uttrycka sig, speciellt när han blir stressad.

- Omvårdnad kräver tid. Men i dag har inte personalen tid. Lämnar man pappa ensam med mat och dryck så får han inte i sig någonting. Han har blivit ett vårdpaket. Som en levande begravd i sin lägenhet. Men man kan ju inte strunta i en person bara för att han är svår att hjälpa, säger Anneli Wiklund.

Hon ställer sig mycket kritisk till omorganisationen inom äldreomsorgen i Falu kommun.

- Nu när sjukhemmen läggs ner finns ingenting för de äldre som behöver mycket omvårdnad. Man lägger ett jätteansvar på personalen. Trots att de boende blivit i större behov av hjälp har organisationen inte förändrats, säger Anneli Wiklund.

- Tyvärr tror jag att man hamnar i slentriantänkande. Man städar på ytan men inte på botten, för man hinner inte.

Fotnot: Tidningen försökte under gårdagen att få tag på enhetschefen för Smedjan samt chefen för Falu kommuns omsorgsavdelning för en kommentar, men de har inte gått att nå.

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons