Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vitsen är att hitta sig själv. Det här är ingen nöjestripp"

Annons

Redan dagen efter operationen var hon på benen, pigg och nyfiken på vad som var att vänta. Nästa dag valde benen att inte fungera. Madeleine var tvungen att vila, till den femte dagen. Då togs bandaget bort.

I duschen fick Madeleine hjälp att badda ljumsken med en tvättlapp. Och så kom känslan, som en värme ända nerifrån tårna.

- Jag blev så glad så jag hoppade och skrek: Jag är hel!

Hon fick övertalas att ta rullatorn med sig när hon på en aning vingliga ben gick utanför sjukhusets väggar för att ta en första cigarett sedan operationen. Ett par dagar senare var det dags för nästa aha-upplevelse. Katetern skulle bort. Inför premiären på toaletten drack Madeleine litervis med vatten. Upplevelsen var hisnande. Det här var en helt annan apparat, en helt annan känsla.

- När jag satt där var det som att en rullgardin plötsligt åkte ner framför mig. På den stod det: "Nu du Madeleine, nu är du kvinna".

Någon månad efter könsbytet var det dags för nästa operation. Struphuvudet opererades för att ge en kvinnligare röst. Nu går Madeleine hos talpedagog ett par gånger i veckan för att på ett avslappnat sätt få till en ljusare ton i talet. Det är inte ovanligt att hon uppfattas som man i telefonsamtal med myndigheter. Förvirringen blir märkbar när hon uppger sitt namn och sitt nya, kvinnliga personnummer.

Och visst väcker hon en del reaktioner hos omgivningen.

- Jag märker att en del människor blir rädda, det syns i ögonen. Men jag sorterar bort det, jag möter dem ändå med blicken, säger Madeleine.

Hon tycker trots allt att folk är mer toleranta i dag än för några år sedan. Och med barnen har det aldrig varit några problem. "Min pappa har alltid varit kvinna", har åttaåringen med självklarhet konstaterat. Till sommaren finns lösa planer på en träff för transsexuella som har barn.

- Barnen brukar ta det bra, men det kan ändå vara bra att få träffa andra som har varit med om samma sak, säger Madeleine.

Att vuxna människor inte alltid har barnens förmåga att acceptera "annorlunda" människor är hon väl medveten om.

- Människor vill i allmänhet inte förändra det de blivit itutade, även om det är fel. Om man tittar på vad som verkligen är kvinnligt så är det inte mycket. Resten är ett spel för gallerierna.

Könsrollerna, de tysta överenskommelserna om vad som är kvinnligt och manligt, finns överallt.

- Det handlar om att förändra något som min omgivning har förbjudit mig att göra. Vitsen med den här processen är att hitta sig själv. Det är ingen nöjestripp, säger Madeleine.

När det gäller att träffa en partner är hon försiktig i sina förhoppningar.

- Visst skulle det vara häftigt att träffa någon, men jag tänker inte så mycket på det. Man måste vara medveten om att man kan bli ensam. Jag har många vänner omkring mig, så jag är inte lottlös.

- Vi hamnar där vi ska vara, det är ingen slump. Och de som klarar det här som jag gått igenom blir lyckligare kvinnor. Det lyser om oss, säger Madeleine.

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons