Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst blir det en vit jul!

Annons

Först sent om kvällarna, vid sängsdags, eller tidigt om morgonen har jag setts som en resurs. Jag har fått massera hennes onda rygg. Även om hon stönat och ojat sig under behandlingen, har jag beordrats fortsätta när jag stannat upp i övertygelsen att jag gjort hennes illa.

Nu är ändå husen, både i Mockfjärd och här i Forsen, städade och pyntade. Allt i enlighet med hustruns sinnrika regelsystem. Vid närmare eftertanke har mitt bidrag i julstöket stannat vid utförsel av sopor och intag av julgran. Jag är dessutom ansvarig för all yttre tjänst på gården. Men den milda vintern har inneburit en skonsam uppdragslista.

I dag är vi lediga. Svärmor i Västmanland ska förstås hämtas upp för att fira jul i Dalarna, så det blir några timmars bilåkning genom Västerbergslagen innan det är dags att gå ner i varv och planera för julaftonens olika övningar. Redan nu känns det som att den här lördagen blir en slags Lilla julafton, när man kan hälsa på folk utan att varken gäster eller värdfolk behöver känna sig besvärade.

Julaftonen är rutinernas dag. Dagen inleds med en långpromenad. Snöbristen och kylan inbjuder till utflykter längs vandringsleder och skogsbilvägar. För ett par veckor sedan var många av dem oanvändbara på grund av höstens nederbörd. Men i morgon blir det en tur upp på Mejdåsen och utsiktstornet för att kombinera motionsbehov med nyfikenhet om kikarens förmåga att fånga in något nytt motiv sedan jag senast granskade bygden från 400-metersnivån.

Jag går också en sväng ner till Västerdalälven och kollar vattennivån. Älvens bredd och brus påminner mer om april än december. I år finns ingen is som kan användas för att snabbare ta sig mellan byarna på norra och södra sidan av älven. Det innebär att julnattens byavandring blir extra lång.

En julnatt i Björbo utan en inspektion av bygdens tiotusentals marschaller är nämligen lika otänkbar som julbord utan skinka. De egna förberedelserna är i stort sett gjorda. Några stolpar längs byvägen ska i dag slås ned i marken för att bära de 40 marschaller som ska tändas klockan två på juldagsmorgonen.

Jag undrar just hur byns nya invånare, de inte ont anande människorna från exempelvis Sundsvall, Kiruna och Falun, kommer att reagera på vår sed att stiga upp ett par timmar efter midnatt för att lysa upp gårdar och vägar med både hemmagjorda och köpta marschaller?

Ett givet samtalsämne när jag i år ger mig ut på den nattliga promenaden blir förstås frågan om byns butik. Förhoppningsnings är vi många som anmält intresse att medverka med aktieteckning, så att intresseföreningen får förutsättningar att köpa Konsumfatsigheten och därmed chansen till en ny livsmedelshandel.

Men innan julaftonen blivit juldag ska jag också hinna med ett besök i julmässan i Lillkyrkan. Musikmötet mellan Bo-Harry "Augustin" Sandin och barnbarnet Carl stimulerar nyfikenheten. Samtidigt får jag god hjälp att hålla mig vaken innan det är dags att åka hem och tända ljusen. Det sker i samma ögonblick som vägbelysningen lägger bygden i mörker. Men bara för någon minut. Snart brinner marschallerna, som de gjort i mer än hundra år!

God Jul!

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons