Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vispgrädden letade sig upp i näsborrarna..."

Annons

Jag satt tyst och tittade mestadels ner i maskburken. Egentligen var jag fullständigt ointresserad av fiske, men nu hade farmor väckt mig tidigt och Inge åkt den milslånga vägen från byn för att följa mig till sjön. Så jag låtsades gilla läget.

- Tror du att det gör ont? undrade jag.

-Va?

- Ja, tror du masken skriker när vi sätter fast den på kroken?

Farbror Inge skrattade och tände en Bill mellan roddtagen. Jag insåg att jag borde tacka min lyckliga stjärna för att inte Eivin, också det en farbror, deltog i årets fisketur. Han skulle ha fnyst åt min fråga och aldrig mer tagit farmors order om att följa mig till midsommarmetet.

Vi blev kvar på Tyren ett par timmar innan vi gick i land på ön för en matrast. Jag hade egen matsäck med mjölk och smörgås. Inge drack kaffe och åt en bulle.

Efter ytterligare en timmes metande hade även Inge fått nog. I en mindre och sliten mjölkkruka simmade några småabborrar som jag skulle ge till "Misse" uppe vid fäboden. Någon fisk till middag skulle det inte bli. Jag var inte ledsen för det och min fiskekompis såg inte heller särskilt besviken ut.

Vi drog båten i land intill Såg Karis Eriks båthus och började sedan promenaden upp mot fäboden. Det hade blivit varmt och på myren i höjd med Fängtjärn halvvägs framme vid bustugan, började krypen bli besvärande.

Snart skymtade vi både Såg Karis och Jons Olars fäbodstugor. Stigen upp till farmor gick över deras gårdstun, men vi såg inte till någon granne trots att det rökte ur skorstenen i båda husen.

Farmor väntade på verandan. Hon hade fått besök av Erik och Maria från Tallbergsbacken, högre upp i fäboden. De gladdes över att både Nises och Holpers hade djuren med sig i fäboden. Det gav färsk mjölk och grädde till de många och oregelbundna måltiderna.

Jag kände både Erik och Maria. Vi bodde grannar i byn och jag hade en gång sökt skydd i deras kök när jag överraskades av ett häftigt åskväder och visste att jag var ensam hemma. Blixten hade slagit ner i en stor björk alldeles intill Nynäs-macken som låg på andra sidan byvägen.

Men Inge sa tack och farväl och började färden mot Björbo igen. Han tänkte inte återkomma till kvällens midsommarfirande. Hans tankar fanns redan hos de ungdomar han skulle möta under festligheterna vid Storänget i Nås. Jag tog "Misse" i famnen och vinkade glatt åt fiskekompisen när han drog i väg på sin motorcykel.

Dagen segade sig fram. Ute blev det kvalmigt och farmor fruktade åska till kvällen. Jag kände mig trött och mosig, men ville inte lyda rådet att ta en tupplur för att vara pigg till aftonen.

Nej, jag tog en fotboll under armen och började springa upp mot Tallbergsbacken, men hejdades redan på granngården. Olle återkom just från byn med färska jordgubbar. Jag kunde förstås inte motstå frestelsen när Nises Karin bjöd till bords. Vispgrädden letade sig upp i näsborrarna. Det var obeskrivligt gott!

En kvart senare sparkade jag boll med några kompisar uppe vid Lindqvist-gården. Besviket konstaterade jag att Lena ännu inte kommit.

Hon dök heller inte upp till majstångsresningen. Men det gjorde kusinerna Hans och Stefan från Stockholm. De hade fått följa med far och mor från byn. Vi "tokade runt" i fäboden under hela kvällen, innan vi stöp i säng på madrasserna på golvet i kammaren.

Men Stefan skyndade sig säga att han knappt förstått ett enda ord av vad jag sagt under kvällen.

Det var ingen kritik som sved! Fäbodgossen var redan på besök hos John Blund.

Mer läsning

Annons