Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visar på brister i omdöme och ledarskap

Annons

Väsentligt lägre löner för företagens toppar skulle göra dem till mer respekterade ledare och därmed till bättre chefer. Detta borde både de själva och företagens styrelser förstå.

Att vi måste betala mångmiljonlöner till många av näringslivets högsta chefer för att behålla dessa kvar inom landet är i de allra flesta fall bara en myt. Sanningen är den att väldigt få svenska företagschefer har en alternativ arbetsmarknad utanför landets gränser. Det vet vi alla.

Nej, låt oss gemensamt diskutera oss fram till mer rimliga lönerelationer mellan de högsta företagscheferna och den stora mängden anställda. När jag själv arbetade som länsråd på länsstyrelsen i Dalarna för några år sedan hade landshövdingen och jag löner på mellan 45 000 och 55 000 kronor i månaden att jämföra med det stora flertalet medarbetares på 15 000-20 000 kronor. Även detta tycker jag är en ansenlig skillnad. Låt vara att vi då var chefer för en myndighet med ungefär 200 anställda. Men låt oss leka med tanken att detta skulle kunna vara en rimlig skillnad för arbetsmarknaden i stort, alltså att de högsta cheferna har en lön som är 3-4 gånger lönen för den stora gruppen anställda. I företag med några hundra anställda och en lön på cirka 20 000 kronor i månaden för den stora gruppen medarbetare skulle vd då ha en lön på 60 000-70 000 kronor.

Sedan kan man väl tänka sig att de högsta chefslönerna i större företag kan få vara högre än så beroende på större ansvar. Kanske upp till en nivå som motsvarar vad landets statsminister har, det vill säga drygt 100 000 kronor per månad vilket är 5-6 gånger vad flertalet heltidsarbetande svenskar har i lön. För mycket kan en del tycka. Men är det någon som ska ha en sådan lön tycker jag att det är den person som vi genom allmänna val har utsett att leda landet. Jag har svårt att se något mer krävande arbete än det, att alltid vara i tjänst, att alltid vara beredd att svara på all världens frågor och att väga samman skilda intressen i för landet viktiga frågor och beslut.

Överfört på Dalarnas förhållanden tycker jag att samtliga de företagschefer i länet som har löner på mer än dryga 100 000 kronor i månaden ska tänka igenom hur detta påverkar deras anseende bland personalen och därmed deras ledarskap. Varför inte försöka sätta ner på pränt hur man motiverar sin höga lön och ta en diskussion med sina anställda om den.

Självklart skulle jag välkomna genmälen och synpunkter på de tankar jag fört fram i denna artikel från er som har dessa höga chefslöner. De orimligt höga chefslönerna inom näringslivet är särskilt anmärkningsvärda om man betänker den massiva propaganda från näringslivshåll som föregick den stora skattereformen för snart några årtionden sedan.

Då skulle marginalskatterna ner till femtio procent bland annat för att hålla nere löneökningarna för de högst betalda i landet. Av den återhållsamheten blev det intet.

Jag vill betona att jag i denna debattartikel helt fokuserat diskussionen på den lön och eventuella bonusar företagsledare får eller tar ut ur företaget. Vad man som ägare till ett företag tar ut som utdelningar eller bygger upp som förmögenhet utifrån sitt ägande ligger utanför det jag här skriver om, det är en annan fråga om än så viktig.

LEIF SVENSSON

Leif Svensson är före detta länsråd,

boende i Falun.

Mer läsning

Annons