Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vimar äter ormskinn mot såren

Annons

Det hela började 1950 då Vimar Tåqvist arbetade vid Gråda kraftverk.

- Jag fick hemska bölder i nacken och de ville inte gå bort, berättar han.

- En äldre Djurabo som körde häst tipsade mig om att ömsat huggormsskinn skulle vara bra. Jag fick en hel påse av honom.

Väl hemma öppnade Vimar påsen och inför övriga familjens skeptiska ögon gjorde han en dubbelmacka med mjukt bröd och ormskinn.

- Jag var ganska skeptisk själv också och jag kan erkänna att det inte var helt lätt att äta den där första smörgåsen, säger han och skakar på huvudet åt minnet.

Men smörgåsen gick ner och efter ytterligare några dagar och ormskinnsmörgåsar var bölderna helt borta.

- Tyvärr kom de tillbaka när jag gjorde rekryten fem-sex år senare. Jag var på Rommehed och blev så sjuk att de skjutsade mig i ambulans till läkaren på I13 i Falun. Han ville operera bara bölderna mognat lite, men jag var inte så pigg på det.

Vimar lyckades efter en vecka i sängen få helgpermission mot ett heligt löfte att han verkligen skulle komma tillbaka på måndagen. Läkaren som hette Barnéus skrattade när Vimar sa att han skulle hem och fixa egen medicin.

- Jag tog riktigt stora doser ormskinn hela helgen och när jag kom tillbaka på måndagen var bölderna borta. Läkaren trodde inte det var sant! skrattar Vimar.

Flytt och husrestaurering har gjort att Vimars ormskinnsförråd har försvunnit och nu är han på jakt efter mer.

- Den här gången är det inte bölder utan bensår. Det har nästan läkt, men det där sista vill inte ge med sig. Jag tänkte pröva med ormskinn en gång till.

Hur smakar huggormsskinn?

- Det vet jag inte riktigt för jag har mest tuggat och svalt. Dessutom var det så länge sedan jag åt något nu, men det ömsade ormskinnet är torrt och tunt som papper.

Nyttjar du även andra speciella huskurer?

- Nej, (skratt) annars äter jag helt normala saker!

ANNKI HÄLLBERG

Mer läsning

Annons