Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viltvårdare i det tysta

Annons

- Jag tror inte att folk förstår hur ofta vi tvingas rycka ut. Utan den kontrollerade viltvården skulle situationen bli helt ohållbar, säger han.

I jaktvårdsområdet Södra Rättvik är Nils Björ en av fyra eftersöksjägare. När allmänheten kontaktar polisen i akuta viltfrågor kallar polisen ut Nils och dennes kolleger.

- Det handlar mest om vilt-olyckor, där djuret sprungit iväg skadat. Det är då vårt uppdrag att spåra upp djuret. Andra gånger kan det vara inspektion av vilt som attackerats av rovdjur. I bland kan de ligga skadade och titta på en när man kommer. Det är inte ett kul jobb att göra slut på ett djurs lidande - men ett jobb som måste göras. Jag tror inte allmänheten är medvetna om hur mycket vi tvingas jobba, säger han.

I snitt under högsäsongen - november till december - kallas Nils ut en gång i veckan.

- Utan jägarnas normala jakt skulle situationen för allmänheten bli mycket svårare än vad den är i dag. Fler olyckor etcetera. Viltvård behövs. Redan nu ser vi att viltet drar sig allt närmare bebyggelse i jakt på mat och undan rovdjur. Jägarna behövs för att hålla både vilt- och rovdjursstam på en lämplig nivå. Gör vi inte det här ökar problemen, säger han.

När FK träffar Nils har han kallats ut till ett område endast 100 meter från hästhägnen vid Rättviks travbana. En flock korpar flaxar upp i tallskogen och ett huvudlöst rådjur ligger på marken.

- Ett lo har varit framme. De hoppar upp på ryggen och dödar bytet snabbt med ett strupbett, säger han.

- De har det i sig att bita av huvudet på bytet och lämna platsen. Sedan kan det ta en tid innan de återvänder för att äta mer. I det här fallet är det bara att låta kroppen ligga kvar - naturen får ha sin gång. Det blir mat åt korp, räv och lo. Rådjurskroppen stör ingen där den ligger, säger han.

Närheten till bebyggelsen är inget som förvånar Nils.

- De är så här nära. Om vi inte jagade dem skulle de komma ännu närmare. Ett lo tar 40-50 rådjur per år. Om alla fick härja fritt skulle de till slut få svårt att hitta mat - det skulle bli brist på byten. Det i sin tur skulle leda till att lodjuren kom än närmare bebyggelsen för att jaga - exempelvis tamkatter. Vi jägare får ofta kritik, men vi anser att vi gör en stor insats i det tysta för viltet, säger Nils Björ.

MATS LAGGAR

Mer läsning

Annons