Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ville applådera

Annons

Som hemvändare efter ett halvsekel utanför länet har jag under året blivit stadsbo på gränsen mellan storstaden och Östanfors. Det har blivit naturligt för mig att besöka Kopparbergs kyrka när tillfälle ges.

Drillad av söndagsskoletanten Signe i Grycksbo och Ludmilla Bachman i Falun (HAL) konfirmerades jag där av Mats Ridderstedt.

Min far tillbringade mycket av sin tid i sockenstugan på möten och var vice ordförande i kommunen. Efter höstens kyrkoval och påföljande politiska kohandel ska det bli ett pastorat sägs det. Min förhoppning är då att det blir ett Kopparbergs pastorat med vår utmärkta kyrkoherde som överstepräst.

På annandagen upplevde jag en fin musikgudstjänst där med utmärkt kör, körledare, solist och organist. Det hela leddes av Annika Anderbrand. När programmet var slut satt vi besökare tysta och stilla.

Kanske berodde det på stundens allvar med ljuständning för tsunaminoffren. Men på väg ut från kyrkan förebrådde jag mig själv för fegheten att inte våga stå upp och tacksamt applådera.

Inte måste man väl ha en kyrkvärd att snegla på eller en stjärna i kyrkagendan för att kunna stå upp i kyrkan och uttrycka det man spontant känner?

LARS B, HEMVÄNDARE

Mer läsning

Annons