Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vill slå hål på vargmyter

Annons

-Enda gången jag blev lite skraj hemmavid var när Ronja och jag plötsligt stod öga mot öga med en älg som såg lömsk ut, säger Jessica.

Riktigt rädd blev hon däremot när hon ensam sprang på en flock murmeldjur i Schweiz. De bara stod där och vägrade flytta på sig, så Jessica tvärvände och sprang hela vägen tillbaka.

- De var ju ofarliga men jag var oförberedd och okunnig och blev rädd. Nu vet jag bättre och skulle gladeligen möta dem igen och titta lite närmare på dem.

Just den här okunnigheten vill hon försöka råda bot på när det gäller våra rovdjur och framför allt då vargen. Det som är främmande skrämmer och bäddar för obefogad fruktan och önskan att bli av med.

-Det är ju lika som med så mycket annat i samhället och inget som är speciellt för rovdjuren, framhåller Jessica.

- Men det är oerhört viktigt att ta människors oro och rädsla på allvar och jag vill att man ska känna att man kan och törs ringa till oss med sina frågor och funderingar.

För henne är vargen ett typexempel på en relativt ny företeelse, som många av oss tyvärr inte vet mer om än det som berättas om i sagan om Rödluvan och vargen. Och den rimmar illa med verkligheten.

Jessica har talets gåva och har arbetat större delen av sitt vuxna liv inom service- och resenäringen, innan hon för drygt fyra år sedan började studera till biolog.

I hennes tidigare yrken har det ofta handlat om att ta hand om, förklara och reda ut situationen för upprörda människor.

- Jag har vanan inne och tror att jag lärt mig vara lyhörd på det sätt som krävs för att nå fram med det jag har att säga, förklarar hon.

Att en varg är oskygg och uppträder onormalt för att den inte räds bilar och hus är en vanlig missuppfattning.

Precis som den utbredda villfarelsen att björnen reser sig på bakbenen för att gå till anfall.

- I stället är det så enkelt som att vargen inte har någon anledning att frukta bilar och hus som aldrig någonsin skrämt den, säger Jessica.

När det gäller björnen är det så att lukt och hörsel är väl utvecklade men synen ganska dålig.

Den reser sig därför på bakbenen för att få en bättre överblick av det som nosen och öronen redan registrerat.

Det och mycket mer hoppas Jessica kunna förmedla till dalfolket under sin tid på länsstyrelsen i Falun. Hon trivs på orten, med människorna och med jobbet.

Men att hjärtat klappar för den jämtländska glesbygden och släktgården i byn Röde går inte att ta miste på.

- Jag har min pojkvän i Östersund, och det är hemma i lilla Röde jag nästa höst hoppas kunna delta i älgjakten efter att ha tagit jägarexamen i höstas, förklarar hon.

Hon är dock inte alls säker på att hon är beredd att skjuta om det kommer en älg. Det återstår att se, när den dagen kommer.

- Examen har jag tagit mer för att förkovra mig på vapen och ammunition, som så ofta kommer på tal i mina både många och långa diskussioner med jägarna.

Rovdjur på både arbetstid och fritid handlar det just nu om för Jessica. Hon håller nämligen precis på att slutföra sitt examensarbete för att få sin biologexamen. Arbetet handlar om något så aktuellt som vargangrepp på hundar och berör vad en förändring av den omdiskuterade paragraf 28 skulle få för konsekvenser för den skandinaviska vargstammen. Och det hon kommit fram till är högst intressant.

Redan i dag kan också tidningens läsare ta del av resulatet av hennes studier i Sverige och Norge.

Mer viktig information om myter och rykten:

”Vargen gick/stod nära huset/bilen/traktorn –den var helt oskygg”. Somliga tycker att vargar som rör sig nära t ex hus eller bilar beter sig ”oskyggt” eller ”onaturligt”. Vargar har dock ingen inbyggd rädsla för vare sig hus, bilar, traktorer eller sådana saker och vi kan knappast göra dem rädda för sådant heller.

Vargar som lever i områden med mycket öppna marker, vilket vi har gott om i vårt svenska jordbrukslandskap, syns ibland och kommer att fortsätta göra det. De passerar hus och gårdar på kortare eller längre avstånd och upplevs av somliga som ”oskygga”. Man kan ha i åtanke att om det istället för t ex åker varit skog eller högt gräs på den plats man såg vargen så hade den ju kunnat passera på samma eller mycket kortare avstånd utan att man vetat om det.

”Jag mötte en varg och den blev inte rädd för mig, den kan inte vara normal”

Om du möter en varg så kanske den inte alltid snabbt vänder om och springer iväg utan stannar upp någon sekund och tittar på dig innan den nästan sävligt ger sig av. Det kan av vissa upplevas som provocerande men är ett naturligt beteende för en varg.

”En varg/björn/lodjur återkommer hela tiden till gården/byn”
Det som lockar rovdjur att ibland regelbundet röra sig i närheten av eller bland bebyggelse är inte människor utan oftast föda som t ex slaktavfall, matrester eller fallfrukt. Rovdjur kan lära sig att associera människor och bebyggelse med mat och både deras luktsinne och minnet är välutvecklade så de återvänder gärna till en plats där de en gång hittat mat. Detta kan leda till att vissa individer börjar uppträda mycket oskyggt. Rovdjur ska därför aldrig matas.

”Här finns flera vargflockar inom ett litet område, det verkar vara minst 20-30 vargar”. Vargen lever i flock och en sådan består av ett föräldrapar och deras valpar från en eller flera års kullar. Föräldraparet (alfadjuren) hävdar revir mot andra vargar och främmande vargar som kommer in i ett etablerat vargrevir jagas ofta ut eller dödas. Valparna i reviret lämnar vanligtvis familjen när de är ett eller två år gamla.

Som mest har det i Skandinavien spårats 11 vargar i ett revir men det vanligaste är att en flock består av 5-6 vargar. Medelstorleken på ett vargrevir i Skandinavien är ca 100 000 hektar (10 kvadratmil). När valparna börjar bli stora delar familjen ibland upp sig och kan röra sig i flera mindre grupper inom reviret. Detta kan ibland upplevas som om det finns många fler vargar i ett område än det gör.

”Björnen ställde sig på bakbenen och tänkte anfalla”.
Björnens lukt- och hörselsinne är välutvecklade men synen är däremot ganska dålig. En björn som reser sig upp på bakbenen gör det för att få bättre överblick över situationen och få syn på det som öronen och nosen redan registrerat.

”En vargflock äter 30-40 älgar i månaden”
Studier gjorda på märkta vargar i Skandinavien visar att ett vargpar eller en vargflock i ett revir i genomsnitt slår ca 115 älgar per år, alltså ca 9-10 älgar per månad. Det spelar ingen roll hur många vargar som finns i ett revir, det slås lika många älgar avsett om det är två eller t ex nio vargar i reviret. En vargflock äter mer av bytesdjuret än vad ett vargpar gör, som istället lämnar mer mat till rävar, rovfåglar, småfåglar och andra som drar nytta av kadavret.

”Ska jag spela död om jag möter en björn?”
De flesta möten med björn är helt ofarliga, björnen undviker kontakt med människor. Men om du stöter ihop med en björn ska du ge dig till känna genom att prata lugnt och gå dig tillbaka samma väg som du kom ifrån. Har du hund med dig i björnmarker så ha den kopplad. En lösspringande hund som stöter på en björn kan lätt få panik och springa tillbaka till ägaren för att ta skydd. Björnen kan då upplevas som hotfull av ägaren även om det är hunden som gjort björnen ilsken.

En björn, som av någon anledning blivit provocerad, kan göra ett skenutfall mot dig men du bör tydligt markera att du inte är något hot mot den genom att prata lugnt, vifta inte mot den eller gör några andra hotfulla rörelser. Om den mot förmodan skulle gå till attack så lägg dig ner på marken, skydda huvudet och spela död. Genom att göra dig så liten som möjligt och vara helt passiv så minimerar du hotbilden för björnen.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons