Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktig dalanäring hotas

Annons

På fredag, efter tolv långa års processande, kom hovrättens dom i renbetesfrågan i Härjedalen. För Dalarna är domen förödande, eftersom en mycket viktig närings fortbestånd nu hotas.

Det blev ingen trevlig helg för medlemmarna i Idre Nya Sameby. Renägarfamiljerna har säkert haft svårt att sova. Deras företag är nu hotade som aldrig förr.

Domen i hovrätten i fredags är i stort sett en upprepning av domen i tingsrätten från 1996.

Skogsägarna har fått rätten på sin sida, rennäringens sedvanerätt till vinterbetesmarkerna är av noll och intet värde.

Detta innebär i praktiken att skogsägarna i framtiden kan ta betalt för att renarna finns i deras skogar någon vintermånad - något som reskötselföretagen knappast klarar ekonomiskt.

Dessutom dömdes de fem samebyarna som var ena parten i processen, (bland dem Idre) att betala rättegångskostnaderna även för skogsägarna.

Samerna tänker gå vidare till Högsta Domstolen. Måtte de orka och lyckas. Annars torde det vara slutet för en näring som producerar så många nyttigheter.

Renköttet hör till de absolut finaste livsmedlen ur näringssynpunkt. Skinnen, med eller utan håret kvar, är utan konkurrens inom många områden.

Dessutom är renskötsel ett viktigt marknadsföringsinslag för länets vinterturism. Turistnäringen borde alltså nu stå upp och begära att regering och riksdag ingriper.

Det är ju trots allt regering och riksdag som har huvudansvaret. Otydlig lagstiftning och en allt för bristfällig kunskap om samernas roll i Sveriges historia är grunden.

Att skogsägarna har försökt få någon klarhet i vad som egentligen gäller är begripligt. Men regering och riksdag borde redan efter tingsrättsdomen begripit att något är ordentligt galet.

Sedan kan man förstås undra varför både tings- och hovrätt har så svårt att ta till sig modern forskning kring rennäringens historia, utbredning med mera.

Det problemet tycks förresten större delen av det svenska samhället ha. Samer är för allt för många människor nånting pittoreskt och konstigt som finns längs upp i norr i fjällen och i Norge men ingen annanstans. Att samerna har funnits över större delen av Dalarna har de flesta fortfarande inte begripit.

Efter fredagens dom torde den enda framkomliga vägen vara att staten nu tar sitt ansvar och en gång för alla köper vinterbetesrätten av markägarna.

Det handlar inte bara om dubbelmoral när Sveriges officiella företrädare talar varmt om urbefolkningens rättigheter världen över men sedan på hemmaplan i praktiken behandlar den egna urbefolkningen som något som katten dragit in.

Det handlar också om att rädda en för Sverige viktig näring.

När andra näringar hamnar i kris brukar ju staten med våra skattepengar ställa upp med miljard efter miljard - även om näringen själv genom egen klantighet är orsak till krisen. (Stål, varv och banker med flera).

Rennäringens problem har dock faktiskt staten åstadkommit.

Även om ingen av dalariksdagsmännen just nu kommer från den delen av länet där renskötsel bedrivs, så måtte väl någon av våra riksdagsmän ha såpass mycket vett att han eller hon på allvar börjar agera.

Även tillförordnade landshövdingen måste höja sin röst liksom kommunförbundet och Dalarnas näringsliv med turistnäringen i spetsen.

Dalfolket i gemen borde också resa sig. Här är det faktiskt strävsamma småföretagare i vårt eget län som oförskyllt råkar illa ut.

Vem av oss kan tänka sig ett Dalarna utan renar? Den goda rensteken och renskinnsvästen ska vi inte ens tala om.

Mer läsning

Annons