Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vijitha "bygger broar"

Annons

Så sammanfattar Vijitha Gunaratne de Astrid Lindgren-böcker han översatt till singalesiska.

Nästa vecka lämnar han radhuset i Slätta och far hem till Sri Lanka. Där ska hans yngsta bror gifta sig, det blir fest i fem dagar. Samtidigt släpps också Bröderna Lejonhjärta.

Numera har Vijitha alfabetet i datorn, i början fick han skriva för hand. Språkdräkten är ny och vacker, de 56 bokstäverna i det singalesiska alfabetet är runda och krusidulliga, men Vijitha behåller alla namn och originalbilderna.

- Historierna får flyga överallt, men grunden finns i Sverige. På Sri Lanka är vi vana vid utländsk kultur. Vi har många låneord från den portugisiska och engelska kolonialtiden. Det är inte konstigare att använda Lönneberga än Trafalgar Square. Och tv har öppnat en dörr för barnen, de ser hela världen, säger han.

En bild på Pippi påpälsad i snödrivan är alltså inte så konstigt. Men Vijitha fick hård kritik i början för sin översättning.

- De första två åren var böckerna inte så populära. De konservativa grupperna gillade inte den vilda tjejen. Men efter fyra-fem år vände det, nu är en andra upplaga på gång, det blir jag glad över, säger Vijitha Gunaratne.

Sagan om Bröderna Lejonhjärtas kamp mot diktatorn blir ännu lättare för de singalesiska barnen att ta till sig, tror han.

- Det är nog Astrids bästa bok, säger Vijitha som har personlig erfarenhet av förtryck. Som radikal student, regissör och pjäsförfattare utmanade han den konservativa regimen på Sri Lanka på 70- och 80-talen.

- Vi var med och byggde upp det moderna samhället, mitt bidrag har betytt någonting, säger han.

Under 1,5 år satt han fängslad utan dom. 1987 flydde han efter hot och trakasserier. Genom bekanta hamnade han i Falun där han nu bott i 13 år.

När Vijitha lämnade Sri Lanka fick han hjälp av svenska ambassaden, en tjänsteman påpekade att han borde översätta Astrid Lindgren som en kulturbro.

Och det gjorde han. För Vijitha är litteratur och drama ett sätt att påverka samhället. Han har också översatt Dario Fo, Brecht-pjäser och Strindbergs Fröken Julie.

Ibsen-pjäsen Ett dockhem satte han upp i Sri Lanka på internationella kvinnodagen, vilket inte uppskattades av reaktionära kretsar. När han senare satte upp pjäsen som dramalärare på Lugnetgymnasiet upptäckte han att den singalesiska översättningen, som gått via engelskan, inte var speciellt bra. Så han gjorde en egen.

Vijitha bygger broar mellan länderna med sina översättningar. Familjen har två hemländer, men det är Falun som är basen.

- Vi trivs, för barnen är det här hemma, säger Vijitha, som dock åker "hem" till Sri Lanka, där det nu råder ett öppnare politiskt klimat.

I Falun har han arbetat som regissör och dramapedagog, men under slutet av 90-talet finns det inte mycket pengar över till kulturell verksamhet. Nu arbetar han som assistent på Slättaskolan och som dramalärare på Nisserska teatern.

- Jag får tid att koncentrera mig på översättningar, säger Vijitha som ser fram emot att börja med Ronja Rövardotter.

Med Bröderna Lejonhjärta arbetade han ett år. Han tror att boken kommer att bli mycket populär på Sri Lanka. Reinkarnationen är ju en del av buddistisk filosofi.

- Singalesiska barn vet vad som händer efter döden, att det blir ett nytt liv och att kärleken ger resultat, säger Vijitha. Men Astrid gör djup filosofi lätt och enkel, det är ett nytt sätt att berätta på.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons