Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vietnams väg mot marknadsekonomi

Annons

FNL i Sydvietnam bestod till stor del av kommunistiska kadrer som hade infiltrerats från Nordvietnam. Dessa gerillaförband bedrev ren terror mot civilbefolkningen. Tiotusentals människor mördades i sydvietnamesiska städer och byar. Vid den så kallade Tet-offensiven våren 1968 tog kommunistiska förband kontroll över staden Hué i cirka tre veckor. Under dessa veckor avrättades cirka 4 000 människor.

Praktiskt taget ingenstans hyllades de kommunistiska trupperna som befriare. I stället flydde befolkningen i panik. Även de svenska journalisterna flydde med amerikanska helikoptrar när de nordvietnamesiska pansarförbanden närmade sig Saigon.

Den sydvietnamesiska befolkningens farhågor för vad som skulle komma var sannerligen inte obefogade. När kommunisterna tog makten i Nordvietnam på 50-talet flydde en miljon människor till Sydvietnam innan järnridån gick ner även där. Trots detta anställdes massmord på tiotusentals människor i Nordvietnam när "folkfiender" och "opålitliga element" skulle likvideras.

Befolkningen i Sydvietnam var säkert medveten om vad som hänt i Nordvietnam och man var sannolikt också medveten om vad som försiggick i Kina där miljoner människoliv offrades under Mao Tse Tungs återkommande "kampanjer".

Det är mot denna bakgrund vi måste se USAs engagemang att försvara Sydvietnam. President Kennedy förklarade att han tänkte förhindra att Sydvietnam föll offer för den kommunistiska aggressionen.

Nordvietnams angrepp på Sydvietnam kan jämföras med Nordkoreas angrepp på Sydkorea år 1950. Då beslutade FN att Sydkorea skulle försvaras av FN, vilket i huvudsak kom att bli detsamma som av USA.

Dessa båda fall skiljer sig bara i fråga om taktik. Syftet var detsamma, att med militära maktmedel ta kontroll över respektive land.

Att kalla detta för att befria ett land är naturligtvis absurt. Sydvietnams folk hade inte bett om att bli befriade av diktaturen i Hanoi. Stödet för kommunisterna i Sydvietnam var mycket begränsat.

Slutoffensiven mot Sydvietnam år 1975 genomfördes av tjugo nordvietnamesiska armédivisioner. Uppladdningen, med stora sovjetiska vapenleveranser, hade fortgått ända sedan fredsavtalet hade undertecknats i Paris år 1973.

Från Hanois sida var detta avtal ingenting annat än en bluff. Nu kunde den militära uppladdningen pågå ostört, Ho Chi Minh-leden bombades inte längre och alla amerikanska trupper hade lämnat Vietnam.

Detta är verkligheten i motsats till kommunistpropagandans desinformation där det var FNL som skulle "befria" Sydvietnam. FNL var ingenting annat än en täckorganisation för regimen i Hanoi som avpolletterades när den hade gjort sin tjänst i den kommunistiska propagandan.

Naiva svenska politiker och journalister hade blivit grundlurade och en stor del av svenska folket hade blivit förda bakom ljuset.

Om Sydvietnam, och även Laos och Kambodja, inte hade utsatts för för Nordvietnams aggression hade det funnits goda möjligheter för dessa länder att utvecklas på samma sätt som till exempel Sydkorea och Taiwan. För närvarande pågår emellertid en omvandling av samhällssystemet i Vietnam. Marknadsekonomin tar över alltmer av den socialistiska planekonomin. Om ett antal år har socialismen hamnat på historiens sophög även i Vietnam.

Ur kommunistisk synpunkt kommer därmed alla de mänskliga offer och all den materiella förstörelse, som var priset för maktövertagandet i Indokina, till slut att visa sig vara meningslösa.

KJELL LINGEBLAD, BOR I GRÄNGESBERG OCH ÄTER ÅTERKOMMANDE SAMHÄLLSDEBATÖR MED MODERATA FÖRTECKEN

Mer läsning

Annons