Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vibrerande gospel i kyrkan

Annons

Gruppen blandar kända och okända gospellåtar med mycket Elvis.
– Det var Elvis som lyfte ut gospelmusiken i tv-apparaterna, berättar Håkan Isaksson som sjunger baryton.

De fyra mansrösterna är i total harmoni. Djupaste baston blandas med ljus tenor och två röster där mellan.

En röst sjunger en mening, slutar på en ton. De andra tre fyller på med röster i olika stämmor. Röstackordet fortplantar sig i kyrkan, går från dur till moll. Ackordet ökar i styrka och slutar tvärt.

Tonerna ligger kvar en stund mellan de vitkalkade väggarna innan publiken applåderar. Länge.
Publiken applåderar så intensivt att ingen skulle förvånas av en busvissling.

Andretenoren Rune Arvidsson från Ludvika jobbar som vice räddningschef på räddningstjänsten i Västerbergslagen. Och sjunger gospel som förvandlar Grangärde kyrka till ett 50-tals gospelkapell i någon förort i den amerikanska södern.

Basen Pelle Bengtsson sjunger ett solo, de övriga doadoar i bakgrunden. Hans djupa röst går så lågt att den gränsar till bara vibrationer. Vibrationerna letar sig ut till kyrkbänkarna, går genom de hårda ryggstöden, via revbenen ända in till bröstbenet. Håret vibrerar. Golvet rör sig i takt, någon kan inte hålla foten still.
Gospelgruppen från Örebro har amerikanska gospelkvartetter som förebild. Förutom Rune Arvidsson och Pelle Bengtsson består One way Brothers av Håkan Isaksson, baryton och Bengt Johansson som förste sopran. På elpiano ackompanjerar Mats Frändå.
Gruppen sjunger ibland så starkt att kyrkan rör sig, ibland så tyst att allt står still.

Håkan Isaksson berättar om hysterin kring Elvis.
– I bland när Elvis ville ha lugn och ro brukade han be sin sångkvartett att sjunga den här låten för honom.
Och samma låt fyller publiken i Grangärde kyrka med lugn, flera decennium senare.

JOHANNA LUNDIN

Mer läsning

Annons