Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi utslagna, (del 1)

Annons

Hur ska man egentligen definiera begreppet "utslagen från den reguljära arbetsmarknaden" och hur många kan man räkna till denna grupp?

För det första är det nog viktigt för var och en av oss att erkänna och inse de facto, när vi tillhör denna kategori, denna grupp av människor. Undertecknad tillhör definitivt denna utsatta grupp och jag skäms inte för att erkänna det. Det är en ödets ironi att jag miste min sista fasta anställning i samband med Sovjetunionens fall. Jag föll tillsammans med Sovjet.

Jag tror inte att särskilt många av dem som miste sin fasta anställning på 90-talet har fått tillbaka en fast anställning, utan stöd från staten. Är de fler än fem procent är jag förvånad. Fackföreningarna försöker hjälpligt föra talan för den fast anställda medelklassen. Vi utslagna är bland arbetarna och de lägre tjänstemännen fler än de fast anställda.

Till de utslagna räknar jag de arbetslösa de som har tillfälliga anställningar, förtidspensionärerna, de som får lönebidrag från staten, de som inte omfattas av något försäkringsskydd till exempel ungdomar som inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden, de som deltar i meningslösa utbildningar, de som deltar i aktivitetsgarantin samt de jag har glömt att räkna upp.

En sak lärde jag mig när jag jobbade med namnlistorna för övergångsregler. Jag fick egentligen lite hjälp från facken. Jag var själv båda gångerna när jag träffade regeringen och jag och två lokala företrädare för Byggnads informerade pressen.

Birger Hansson

Fotnot: Del 2 av denna insändare publiceras på måndag, den 19 april.

Mer läsning

Annons