Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi måste säga ifrån"

Annons

Han gick i pension i början av 1990-talet och har nu hunnit fylla 77 år.

Dessförinnan arbetade han som konsulent för Skogaholms bröd och reste på Gästrikland och Dalafjällen.

- Under mina säljturer körde jag en sträcka som motsvarar flera varv runt jorden, berättar han.

Sedan dess har han återvänt till hembygden Dala-Floda och bor i lägenhet i Strandbacken.

- Jag sålde huset för att jag inte behövde så stora utrymmen och för att sänka kostnaderna, berättar han.

Junis Olle har reagerat över att pensionen blivit allt mindre värd:

- Alla priser höjs, men det vi får är blaha-blaha, tomt snack. Många med låga pensioner har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det gäller inte minst på landsbygden, där egen bil är närmast ett måste om man vill leva ett aktivt liv och delta i olika aktiviteter.

Inför det gångna årsskiftet hade Junis Olle hoppats och sett fram emot en hyfsad pensionshöjning.

- Men pensionerna höjdes med mindre än en procent och den förväntade sänkningen av skatten blev marginell, säger han och hävdar att pensionärerna missgynnats under hela hans tid som pensionär.

- Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, steg konsumentprisindex, KPI, med mer än 20 procent från år 1991 till 2002. Under samma period ökade pensionärernas disponibla inkomst med 16 procent, berättar han.

Junis Olle Eriksson tycker att pensionärerna och pensionärsorganisationerna är förvånansvärt lågmälda när det gäller pensionsnivån.

- Vi har exempelvis utan protester accepterat att vi inte fått del av skattesäkningarna som benämns återbetalning av egenavgifter.

- Personligen klarar jag mig, men jag blir ledsen när jag ser hur en del andra pensionärer har det. Därför vill jag uppmana pensionärsorganisationerna att ta tag i frågan och att verka för bättre villkor för alla äldre. Tillsammans är vi så många att vi har en stark förhandlingsposition, säger Junis Olle Eriksson.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons