Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi firar med id-mat"

Annons

Det är midsommarafton och lunchtid hemma hos familjen Safi-Safari; pappa Gul Safi, mamma Mina Safari och barnen Zolina, 19, Nasir, 16, Morid, elva, och Arash, tre månader. Familjen kom till Sverige i september 2003 som flyktingar från kriget i Afghanistan. Efter en tid i Mora flyktingförläggning flyttade familjen till Orsa. Här går barnen i skolan, Gul Safi läser svenska för invadrare vid Orsa Lärcentrum och Mina är mammledig med Arash.

- Vi trivs bra i Orsa. Det är stor skillnad jämfört med New Dehli, som har ungefär lika många invånare som hela Sverige, men man blir van, säger Gul Safi.

När jag frågar familjen vad de vet om midsommar blir svaret:

- Nästan ingenting. Jag vet att det är en svensk tradition och att det är mycket dans och musik, säger Zolina.

- Idag är den dag som är början på sommaren, säger Gul Safi.

Jag berättar lite om traditionen kring midsommar och när jag berättar att vi äter sill, säger Nasir:

- Det har jag provat i skolan och det var gott.

Zolina och Morid kommer också på att de också ätit sill i skolan.

Förra året var barnen nere och tittade på midsommarfirandet vid Ångbåtsudden. Det ska de göra även i år. Familjen Safi/Safari är muslimsk och berättar lite om sina högtider och traditioner. Om ramadan, fastemånaden, och om id, den stora fest de firar när fastan är över.

Vid id brukar familjen bland annat äta kryddigt ris med russin och morötter, spenatröra och stekt kyckling. Köttbullar återfinns även på deras festbord, fast de är av lammfärs och mycket kryddigare än de svenska. Trots att familjen inte firar midsommar vill den ändå göra dagen lite speciell genom att äta maten som hör till id. I köket har Mina dukat upp.

- Fast vi dricker inte sprit när vi har fest utan söta drycker istället, säger Zolina.

Alla sätter sig till bords utom Nasir. Han ska träffa sina kompisar som också är muslimer och tillsammans ska de be.

- Det är roligare att göra det tillsammans, säger Nasir.

Efter en annorlunda och mycket välsmakande midsommarlunch hos familjen Safi/Safari beger jag mig rätt in i den svenska midsommartraditionen. I Dödbyn, vid Emmeråsens fäbodar, firar Sinderssläkten midsommar på samma sätt som den gjort i ett decennium. Det är Björn Sinders som sedvanligt bjudit in släkt och vänner för att fira midsommar.

- Det är mina syskon, barn, barnbarn och vänner och så har några i sin tur med sig egna vänner. Idag tror jag att vi blir 38 personer, säger Björn Sinders.

Många är från Orsa, men Björns bror, Daniel, har tagit med sig ett kompisgäng från Vänersborg och några andra firare kommer ända från Norrbotten.

Plötsligt ropar någon:

- Nu kommer traktorn!

Där på grusvägen kommer en röd traktor med släp som är midsommarklätt i björklöv. I släpet sitter resten av firarna och tjoar. Medan de tar sig ur släpet, kommer en polisbil rullande mot fäboden. Jag undrar spontant vad nu detta kan innebära.

- Det är lugnt, det är bara morbror Lars som kommer och han är säkert hungrig, säger Malin Holmberg, Björn Sinders dotterdotter.

När alla firare är samlade, är det dags att resa majstången. Traditionen i Sinders-släkten säger att det är alla barn som ska resa stången och de gör de medan de andra ropar ³å hej, å hej", tills stången står rak.

Nu är det dans. Björns bror, Hans, kompar på gitarr. Små grodorna, Vi äro musikanter, raketen och alla de andra danslekarna betas av, en efter en. Som final tar Daniel täten och så bär det av i långdans runt husknutarna.

Efter dansen är det mat. I grönskan står långbord uppdukade. Grillarna är igång. Alla har med sig egen mat som de packar upp. När så gott som alla satt sig till bords är det dags för den första nubbeskålen, även om jag hört att det smygstartats med en snapsvisa på ett hörn redan innan.

- Skål!

Senare under dagen ska festdeltagarna gå den årliga tipspromenaden. Seden säger att den som vann föregående år skriver frågorna kommande år. Vand-ringspokalen är en liten bärbar midsommarstång.

- Förra året vann min kusin som är tio år. Då blev resten chockade vill jag lova, säger Malin Holmberg.

När jag lämnar midsommarkalaset är stämningen på topp och, enligt säkra källor var den så även under resten av dagen och kvällen.

- Många som är här idag ses bara en gång om året. Alla tycker att det är jätteroligt och vill komma år efter år. Jag tycker att det är en underbar tradition som sitter här i väggarna, säger Björn Sinders och sveper med blicken över fäboden och festdeltagarna.

SOFIA WESTMAN

Mer läsning

Annons