Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi fick sjunga med Lasse

Annons

Tidningens utsända följde en busslast dalfolk till allsången i tisdags. Med avgång klockan 10 från Falun for vi söderut, med påfyllning under vägen.

- Om vi blir för högljudda får ni säga till, säger gänget från Siljansnäs som stiger på i Borlänge. De lärde känna varandra när de blev mammor. Nu när barnen växt upp träffas de mer sällan, senast var det när

Ingegerd fyllde 50, och i veckan är det Britt Toresbos tur. Hon gillar allsång och har just gått en kurs "för sådana som har fått för sig att de inte kan sjunga".

- Alla kan sjunga, säger Britt, nyfrälst.

Vi är 42 passagerare, de flesta 40-plus-are som åker för första gången.

Färdledaren Margareta Ölmedal på Hansson buss vet att Lasse-faktorn betyder mycket för intresset.

- Vi kör fyra gånger till allsången i år. De kvällar som Lasse leder är i princip slutsålda, och den fjärde börjar fyllas på, för där har han lovat att dyka upp som gäst hos Anders Lundin, säger Margareta. Den

"rena" Lundin-turen är mer svårsåld.

Regnet smattrar mot busstaket, men

humöret är på topp. Ännu vet vi inte att detta blir den regnigaste allsångskvällen på tio år.

Vi kommer till Skansen halv-3. Framför Sollidens scen är det nästan fullt på bänkarna. Frusna ungdomar sjunger Maj på Malö under paraplyerna.

- De här ger vi inte upp, vi får turas om att vakta, säger damerna från Siljansnäs som får plats långt bak.

En mor går förbi med barn i vagn.

- De sitter här och väntar på att Lasse ska sjunga, det kan vi se på tv i kväll, säger hon till det undrande barnet.

Och nog är det lite märkligt, vad driver folk till detta?

Vi träffar en expert, konstnären Jan Laggar från Rättvik som har vakat från klockan 3 på morgonen. När Skansen-grinden öppnades vid 7 var det språngmarsch som gällde.

- Jag kutade så att jag fick blodsmak i munnen, säger Jan Laggar som var allra först på plats.

Förr tog han med sig böcker för att fördriva tiden.

- Men det behövs inte, det går så fort. Det mest spännande är inte det som händer på scenen, utan allt runt omkring. Det är som en dokumentär, här finns riktigt unga och riktigt gamla. Det är som en Bingsjöstämma, säger Jan.

- Eller som Hultsfred utan knark och sprit, säger bänkgrannen som också är en mogen man.

Som så många andra vill Jan Laggar ta adjö av epoken Lasse, han kommer att köa på samma sätt de gånger som Berghagen leder allsången i år.

- Han är som för mycket socker i kaffet, men han är sig själv, och då hänger det på mig om jag kan ta emot det, säger Laggar.

Och så står han äntligen där. Kungens bild pryder enkronorna, men Herr Berghagen har funnits på varje tv-bilaga och många löpsedlar i flera veckor. Till skillnad från de flesta ser han inte överraskande liten ut på scen.

- Vilket jävla väder! säger han på mål han snappat upp i Svärdsjötrakten.

Han hanterar oss mästerligt, skämtar och drar historier, hotar med stage-diving och visar vaden när publiken ber om stiptease. Vi repeterar inför tv-sändningen och Lasse uppmanar oss att sjunga ut och inte sitta och fishålla under plasten.

- För det här har vi ju väntat på hela sommaren, säger han.

Och just då är det nog faktiskt så. Alla vill trivas, under Berghagens kommando. Publiken jublar innan Lasse pratat klart, då höjer han ett pekfinger.

- Lasse rules, OK!? säger han.

Då tystnar ungdomarna. Några vecklar ut en banderoll och på blottade flickmagar står det "Lasse". Det handlar väl också om tonåringars behov av att dyrka vid kravallstaket, och om alla människors behov av gemensamma upplevelser.

När tv-sändningen är över bjuds det på extra uppträdande. "Rockreven" Jerry Williams och The Boppers öser på som regnet och Lasse sjunger om morfar som sparkar av sig skorna, det kommer kanske med i en julsändning.

När bussen går mot Dalarna är alla trötta, men nöjda.

- Otroligt bra, nu vet vi hur det går till när vi sitter hemma i tv-soffan, säger Anita och Kjell Abrahamsson från Falun.

- Jag har sjungit så att jag är hes, säger Britt Toresbo från Siljansnäs. För numera både kan och vågar hon.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons