Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vetenskapen har rätt om fågelkvitter

Annons

Under min barndom för länge sedan fick vi i skolan lära att fåglarna kvittrade och sjöng på vårarna för att de väntade sommarens ankomst med värme och mat i massor. De kom flyg-ande ända från Egypten och andra platser i Afrika för att njuta sommaren i det avlägsna och vackra Sverige.

Nu har naturvetarna och andra experter förklarat att fåglarna inte alls är glada och sjunger därför. De är i stället ilskna och arga och de kvittrar för att hävda sitt revir, så nu vet vi detta.

Att de inte har många anledningar att vara glada ser jag dagligen från min bostad på Laggarudden.

Så snart björktrastarna lagt sina ägg kommer skatorna på äggkalas och när eventuella ungar kläcks blir det kycklingmiddag för de glada skatorna. På nolltid sliter de sönder en björktrast och slåss om bitarna.

Hackspetten, den lilla färggranna fågeln, har en raffinerad teknik. Han avvaktar tills talgoxarna i holken börja mata sina ungar och då sätter han sig på holken och knackar litet försiktigt. Talg-oxungarna tror då att det matdags och sträcker upp näbben. Påpassligt tar hackspetten ungen i näbben och flyger glatt till sin väntande ungkull. Det är förvånande att den lilla spetten ledigt kan flyga med en talgoxe dinglande i näbben.

Ju mer jag ser av fågellivet desto mer tror jag att vetenskap-en har rätt. I stället för att sjunga av glädje sitter fåglarna och svär över alla bekymmer våren och sommaren bär med sig.

Rune Gustavsson

Mer läsning

Annons