Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vet hut, Torstensson!

Annons

Bibelns centrala budskap handlar om frälsning och försoning för hela mänskligheten genom kärlekens seger över rädsla och hat. Vad Bibeln sedan säger om till exempel sexualitet är helt sekundärt i förhållande till detta och måste förstås i ljuset av evangeliets centrala budskap.

Om man gör själva Bibeln till föremål för sin tro i stället för Kristi försoningsverk, som är Bibelns kärna, så hamnar man lätt vid sidan om det kristna budskapet. Bibeln har därför använts till otaliga dumheter genom tiderna. Som kristen är jag utled på alla dessa "bibeltrogna" som använder Bibeln på ett ohederligt sätt för att kränka andra människor och för att ge legitimitet åt sina egna rädslor.

De "bibeltrogna" brukar ofta framhålla det heterosexuella äktenskapet som högsta norm, och därvid, som Johan Torstensson, påstår att detta är hämtat från Jesus och Paulus. Men den som bemödar sig om att läsa Nya testamentet finner att både Jesus och Paulus talar kritiskt om dessa institutioner.

Högsta norm i Nya testamentet är snarare celibatet! Jesus förkastar till och med familjen till förmån för en ännu djupare gemenskap (se till exempel Matt 12:46-50).

Bör vi av detta dra slutsatsen att vi ska avskaffa äktenskapet och familjen? Naturligtvis inte. Varken samhällets eller kyrkans syn på äktenskapet bygger på Jesus eller Paulus och bör inte heller göra det.

Vi bör däremot, i Jesu och Pauli efterföljd, eftersträva en mänsklig gemenskap, som genomsyras av det kristna kärnbudskapet om kärlek och människovärde. (Det sista framhåller ju också Johan Torstensson!)

Med utgångspunkt i detta bör kristna med glädje hälsa de attitydförändringar som upprättar människor med en annan sexuell läggning än den heterosexuella. Kyrkan bör bejaka en könsneutral äktenskapslagstiftning - och i glädje göra bot för allt det lidande hon har vållat - och, likt Johan Torstensson, fortsätter att vålla - människor med en homosexuell läggning.

Kärlek och sexualitet är oupplösligt förbundna med varandra. Hur skulle Johan Torstensson själv reagera, om någon sa till honom: Jag respekterar dig som person men inte dina sexuella handlingar. Att trampa på en annan människas äkta kärlek är att trampa på människan själv.

När Johan Torstensson jämställer homosexuella "handlingar" med incest är det ett utfall bortom sans och vett.

Vet hut!

Torstensson uttalar sig å Jesu vägnar om att Jesus inte accepterar den homosexuella handlingen. Vår bibelkännedom säger oss att Jesus överhuvudtaget inte uttalat sig i frågan.

Däremot hade Jesus en hel del att säga om kärlek och trohet för att inte tala om vad han sa om dem som binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva inte rör ett finger för att rätta till dem.

Vad Paulus menar i Rom 1:26-28, som ofta anförs, måste vi fundera över. Sexuellt utnyttjande av någon i beroendeställning?

Verserna ingår i Paulus skildring av hela mänsklighetens syndafall med sammanfattningen: "Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud" Rom 3:23. I sammanhanget nämner han också kärlekslöshet och hjärtlöshet, vilket vi alla har skäl att tänka på.

I Svenska kyrkan diskuterar vi just nu hur vi möter människor i samkönade förhållanden. Menar vi att kärlek och trohet inte hör hemma i en sådan relation?

Diskussionen måste präglas av ömhet framför allt gentemot de människor den berör men också mellan oss som för den.

Här måste var och en rannsaka sig själv, och ingen annan. Det verkar inte riktigt renhårigt att tillvita någon annan en patrialkal äktenskapssyn, bara för att den håller fast vid kyrkans traditionella syn på äktenskapet.

Direkt ojuste och sorgligt ologiskt är det att som Johan Torstensson påstå att den som förespråkar samkönade äktenskap på samma gång måste bejaka incest och polyamorösa förhållanden.

Självrannsakan, ömhet och logik i diskussionen, tack!

STEFAN L HOLM

Mer läsning

Annons