Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Verklighet i stället för utopi

Annons

Liksom den eminente historieberättaren Birger Hansson tänkte jag komma med ett inlägg som till skillnad från Birger Hanssons och även Bo Staafs alster har verklighetsunderlag i stället för kommunistiska utopiska drömmar.

Det har hänt ett par gånger under årens lopp att jag blivit uppringd och tillfrågad om jag hör till hembrännarna och tjuvskyttesläkten Sjögrens i Fängenhällarna, Norrvik. Javisst! Det var min mors bröder, Albin, Hjalmar och Ivar som såg till att det fanns sovel på köksbordet liksom sköljmedel efter att min morfar Johan lämnat mormor Maria ensam med åtta minderåriga, hungriga barn. Han dog av blödande magsår 1914.

Att de bättre bemedlade så kallade höga herrarna inte såg med blida ögon på att pojkarna tog för sig av skogens överflöd var kanske förståeligt. Älgkött var väl för böveln inte fattigfolks mat! Ekorrar och kråkor fick väl duga.

Men märkligt nog blev de under alla dessa år från 1916 till början av 40-talet inte ertappade för tjuvskytte. Däremot för hembränning. Den produkten måste ha varit av god klass eftersom Lilla Järnvägshotellet var stadig kund enligt Ivar Sjögren. Och han borde väl veta.

Rättegången hölls i Ludvika tingsrätt den 25 februari 1924. Ivar tog på sig allt, han fick åtta månaders fängelse. Mormor fick fyra år och resten klarade sig.

Själv har jag aldrig sysslat med jakt. Hembränning är jag väl inte lika oskyldig till men när en utomstående fick syn på apparaten sålde jag den för 500 kronor. Själv gav jag 2200 kronor i Stockholm för det helautomatiska underverket.

KENT SJÖGREN

Mer läsning

Annons