Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vill styra Dalarnas kommuner?

Annons

Många kommunfullmäktigesammanträden genomförs nu utan att partierna har lyckats få sina ersättare att gå in i arbetet när de ordinarie ledamöterna fått förhinder. Därför är det numera mer regel än undantag att kommunala beslut tas utan att kommunfullmäktiges samtliga partier har fullvärdig representation.

Det finns många skäl till att det blir allt svårare att hitta människor som vill delta i politiskt arbete på kommunal nivå. En viktig anledning är att det är svårt att kombinera ett politiskt engagemang med yrkeskarriären. Arbetsgivare blir allt mer obenägna att släppa sin personal till uppdrag som innebär att den anställde måste ta ledigt från jobbet. Ett annat skäl är att många hoppar av de politiska uppdragen på grund av att de upplever sig ha små möjligheter att påverka den politiska processen.

Inte minst i Dalarnas mindre kommuner har vi därför fått en utveckling som innebär att många av dem som sitter på politiska poster också har sin anställning i kommunen. Det finns också flerfaldiga exempel på när politiker hamnar i den något märkliga situationen att de genom ett fackligt engagemang är både arbetsgivare och arbetstagare i en och samma person. Givetvis bör det finnas ett gemensamt intresse hos oss att uppmuntra till politiskt arbete. Men det gäller också att se realistiskt på frågan hur en modern kommun ska styras, utan att diskussionen blir hycklande.

Kravet på 2000-talets politiker är stort. Det räcker inte med att ha ett politiskt intresse för att bli en bra politiker. Det krävs av den enskilde att hon eller han har ett brett samhällsengagemang, samtidigt som vederbörande måste bli specialist på någon av de verksamhetsområden som innefattas i kommunernas ansvarsområden.

Utöver hög kompetens och engagemang krävs förmågan att samarbeta med kommunens tjänstemän och att föra samtal med väljarna, både de egna och dem som har en annan politisk uppfattning.

Politiska uppdrag kan knappast sägas vara väl betalda. Detta faktum utgör också en vattendelare. Många med politiskt intresse anser sig inte ha råd att syssla mer aktivt med politik, även om de i och för sig skulle vilja. I förlängningen ser vi därför också en tydlig tendens, nämligen att många förtroendeposter besätts av pensionärer.

Det är inget fel med pensionärer i beslutande församlingar, men utvecklingen i många kommuner ger vid handen att det knappast synes nödvändigt med särskilda pensionärspartier för att den äldre generationen ska få sin rättmätiga del i den kommunalpolitiska representationen.

Däremot är risken uppenbar att åldersgruppen 30 till 40 år får svagt eller rent av inget alls genomslag i beslutsprocessen. En sådan utveckling är varken önskvärd eller bra för ett modernt samhälle.

I höst är det åter dags för val. Inför riksdagsvalet har vi kunnat förmärka att det i Dalarna finns ett intresse till förnyelse inom vissa partier. Det är positivt. Men det får inte betyda att partierna lägger mindre krut på det överskuggande problemet i dag, nämligen att hitta relativt unga och välutbildade människor som kan tänka sig att ta ett ansvar för den kommunalpolitiska verksamheten.

Ska den kommunala självstyrelsen överleva på sikt måste vi ha en beredskap för en rad förändringar som är nödvändiga för att skapa intresse för politiskt arbete i framtiden.

Att antalet fritidspolitiker blir färre behöver inte betyda någon fara för demokratin eller att färre ges insyn i kommunerna. Men utvecklingen visar att den politiska arbetsformen, i varje fall på kommunal nivå, måste ses över. Den diskussionen måste föras med framtiden för ögonen och inte med blicken i backspegeln.

Mer läsning

Annons