Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vill ha att göra med en så konstig individ?

Annons

Nu i dessa dagar är samtalsämnet fångar på rymmen. Med stort intresse och entusiasm, ja som slutet på en verkligt spännande deckarroman.

Mitt hjärta blöder, och mina tårar vill inge ge mig ett lättnandes sinneslugn. De här vilsna människorna, så kallade fångar, vad har de fått för start här i liven? Jag skulle vilja ha ett förtroligt samtal med var och en , fråga, vad var det som från början gick snett, för just dig.

Otrygg barndom hur mycket påverkar det livsmönstret, jag bara undrar, och vad får den lilla varelse med sig i ryggsäcken, som aldrig har fått känna sig älskad för sin egen skull. Otvättad uppstigen ur sin skandalöst skitiga säng, medan föräldrarna sover sött ur sin baksmälla. Skolan har ingen inlevelseförmåga om helförhållanden så länge en känslig unge inte berättar. Det lämpligaste offret för mobbing är ju den svage, inte ger man sig på väluppfostrade Kalle eller Stina.

Av all skit och umbäranden från tidiga barnaår, sådant som får djupa sår in i själen, vem bryr sig, ensamvarg blir resultatet, för ingen ser min nöd och vem vill ha att göra med en sån konstig individ.

Självförtroendet gör det mycket svårt att söka arbete för ingen människa har tagit del av att uppmuntra till, just det är sånt som du skulle passa till.

Vem bryr sig.

Ute bland olycksbröder och glömda kärleksfattiga systrar, finner han för första gången ett sätt att leva och att inte längre känna sig så bortkommen och dum. Tillsammans tar de revans av det som alla barn borde vara en sj älvklarhet att få tala, känna närhet, någon som förstår.

Inte bör man leda en mjölkko genom den täta stadstrafiken, nej den hör hemma på en grönskande klöveräng.

Varje individ har fått en gåva där den hör hemma, ett yrke som är avsedd för just denna människa, men ingen ville öppna dörrar till den för början så oskyldigt sökande efter en smula tillgivenhet och bemötande när livet tog gestalt.

Vi som har haft en trygghet, en kärleksfull mor och en fadersgestalt att luta oss emot, kanske inte borde se allt så förfärligt svart, det borde ha haft chansen dom också.

I ett fängelse blev dom uppväxt utan att ha bett att få komma till denna jord och som straff för flertalet av dessa vilsna människobarn, återstår fångenskap de har väl för länge sedan resignerat.

Vem bryr sig.

Vår dyrbara stund på jorden

Mer läsning

Annons