Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vill bli lärare?

Annons

Vi väljer att lämna yrkeslivet allt tidigare. Ams föreslår en volymökning av platser för lärarstuderande på högskolorna.

Ett yrke med en så stark, garanterad arbetsmarknad borde vara attraktivt, inte sant? Men studenter söker fortfarande inte till lärarutbildningarna i den utsträckning man hoppats.

I Falun har högskolan senaste veckan aviserat långtgående nedskärningar i sitt utbildningsutbud. Där försvinner lärarprogram. Och fortfarande lämnar lärarstuderande också utbildningen innan den slutförts - eller lämnar yrkesarbetet i skolan kort tid efter det att de tillträtt sina första tjänster.

Arbetet blev inte vad de tänkt sig. I arbetsmiljöenkäter från olika skolor ser man tydligt en del av arbetsvillkoren för lärare.

- Jag är aldrig ledig i huvudet.

- Jag upplever aldrig att jag kan svara mot alla förväntningar.

- Jag känner inget stöd från arbetsgivaren/kommunen. Alla olika besparingskrav organisationsförändringar, elevsociala pro blem, läroplansdirektiv, elevkrav, föräldraaktioner, nya ämnen, slitna lokaler i trånga utrymmen och brist på erkännande sliter ner mig.

p Vi har den tredje gymnasieorganisationsförändringen på fem år innan nummer två ens utvärderats.

p Riksdag och regering slår med nya visioner och kommunen med nya spardirektiv.

p I år finns inga pengar ens till fortbildning. Vi utbildades att undervisa intresserade ungdomar. Mina elever säger direkt att de enbart går i skolan för att träffa sina kompisar.

Att vara lärare är bland de mest betydande, mest viktiga arbeten som finns. Ändå har skälen att välja läraryrket förändrats. Arbetsmarknaden är säker, men lönen är inte attraktiv i vare sig äldres eller yngres ögon.

Arbetet är omväxlande bland intensivt aktiva barn, men yrkets status har minskat. Det är i dag ett kvinnoyrke, lågt på rankinglistan. Tv-branschen i USA använder lärare och rektorer som huvudrollsinnehavare i långköraren Boston Public. Unga lärare är tjusiga, penningföraktande idealister, medelålders frustrerade kvinnofigurer eller ärkereaktionära, svårhanterliga original. Få av dem har något liv utanför skolan. Rektorn tycks tillbringa hela dygnet på sin expedition.

Den välsvarvade, intelligenta blondinen på 30 år lämnar sitt högavlönade advokatarbete och går till skolan för att "känna att hon uträttar något". Utan tillstymmelse till introduktion och stöd betvingar hon de svåraste klasser och trots - eller tack vare - bristen på lärarutbildning triumferar hon.

Att i det läget som facklig företrädare predika vikten av utbildning, introduktion, lagom svåra klasser, mentorstöd, adekvat lön, ger inga poäng. I alla fall inte på Boston Public. Där är Folkets Kärlek den tjänandes belöning. Att i det läger varna för långtidssjukskrivningar som följd av hektiskt övertidsarbete, är löjligt.

Blir man trött och förvirrad, beror det på att man är: Kvinna i klimakteriet eller inte att lita på.

Vi har den skola våra politiska företrädare är beredda att ge oss och kan betala för. Måtte fler än Arbetsmarknadsstyrelsen verkligen förstå, att merparten av våra gymnasielärare är avtackade och utsläppta från skolan om tio år.

Vill vi ha utbildade lärare till våra barn måste de ersättas med entusiastiska men också realistiska, utbildade ungdomar som inte arbetar sönder sig de första åren utan får stöd och uppskattning, både på lärarrummen och i lönekuverten.

ANNIKA ÖYEN

Mer läsning

Annons