Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vågar lita på fi?

Annons

Härom veckan hade Monica Brun en debattartikel på temat "En politik efter människors behov", som det finns all anledning att kommentera.

Att fi har sågats framstår inte som vare sig underligt eller obefogat. Även om Brun anser, att hela pro-grammet bör läsas för en rättvis bedömning, har punkter i fi:s dagordning, tillsammans med (o)ord-ningen vid partiets tillkomst, tv-programmet Könskriget och de feministiska professorernas agerande varit tillräckligt för att vända fi ryggen.

Det faktum att partiprogrammet innehåller absurditeter som månggifte och att sätta flicknamn på pojkar har fått många att misstänka, att programmet i övrigt kommer att innehålla mer av samma slag.

Debattören talar sig varm för en politik som utgår från var och ens behov. Det låter bra i teorin, men hur fungerar denna utopi i praktiken? Vem ska be-stämma vad individen behöver?

Den närliggande historien talar tydligt om hur det går när behoven ska bestämmas i partikanslier.

Det finns åtskilliga exempel på, också i dagspolitiken, där egennyttan tagit över den föregivna solidariteten. Det som är bra för "folket", är inte tillräckligt bra för våra företrädare.

Den längtan efter en annan politik som efterlyses i artikeln, och som inte skulle focusera på eko-nomisk lönsamhet, borde i stället innehålla mer av individuell frihet. Utveckling och framsteg skapas aldrig i kommittéer. Det sker genom enskilda initiativ, genom individers insats i frihet och utan tvång. Vingklippta blir vi när vi, som nu, inte får besluta över vår vardag.

Det är märkligt att social-isterna inte inser vilken utvecklingskraft samhället går miste om, när partiprogrammet får vara den enda källan, och alla enskilda, frihetliga idéer ratas.

Att traska patrull med alla andra stimulerar inte till egna initiativ och företagsamhet. Och det är ur företagsamheten ett sam-hälle hämtar all näring.

OLLE WICKBOM

Mer läsning

Annons