Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vågar anställa en arbetslös slöhög?

Annons

I dagsläget finns cirka 690 000 arbetssökande inskrivna på arbetsförmedlingen i Sverige. Av dessa är 233 000 öppet arbetslösa. Resten finns i arbetsmarknadspolitiska program, praktikplatser eller jobbar timvik med mera. (AMS februarisiffror).

Alltså 690 000 personer som söker några förhållandevis få jobb. Vad har gått fel? Går det verkligen bra för Sverige?

Själv är jag arbetslös sedan juni 2005, då jag gick ut en högskoleutbildning. Har sökt ett hundratal jobb, men inte fått något. Söker inom alla branscher, allt från städjobb till arbeten passande min utbildning. Kort sagt allt. Jag har inga sociala problem, har erfarenhet från flera olika jobb, bra referenser och är villig att arbeta hårt, men får inget jobb.

Något som jag märkt på senare tid, är att många arbetsgivare verkar rädda för att anställa. "Vem vågar anställa någon arbetslös slöhög som inte orkar hålla takten och blir sjuk hela tiden, en sådan kostar pengar", är en fördom som jag stött på. Visst kan det finnas sådana bland de arbetslösa, men inte fler än bland dem som arbetar.

Något annat som stör mig är att inte få svar om att tjänsten är tillsatt. Det är förnedrande när man lagt ner tid på att söka en tjänst att inte ens kan få ett "Tack för visat intresse men tjänsten är tillsatt". Jag har stor framåtanda, vet vad jag vill och kan men håller ändå på att tappa sugen.

Arbetsförmedlingen ger mig inga tips om hur jag bör göra, endast rådet "sök alla jobb som finns annars blir du avstängd". Det verkar som de numera endast är en kontrollmyndighet för A-kassan. Har man inte slut på stämplingsdagar får man ingen hjälp.

Min upplevelse är att det saknas framtidstro och allt kretsar mer och mer runt kortsiktig vinst och fallskärmar. Visst det är en negativ bild jag målar upp, men mycket styrs av ekonomer och få vågar satsa, gå sin egen väg. Anställda ses inte som en del av företaget, en resurs, utan som en kostnad.

Är detta den utveckling vi vill ha? "Vi måste ha större vinst", "lönerna är den största kostnaden", "jag har gjort rätt för så här hög lön, fast anställda fått gå", "aktien har sjunkit" är uttryck med följverkningar jag skulle vilja ta bort, för en bättre framtid.

Den enda lösningen i min situation är att bli mer egoistisk, ljuga och inte ta ansvar, roffa åt mig det jag kan, och trampa på andra på vägen upp ur träsket. Det verkar ju funka.

BESVIKEN ARBETSSÖKANDE

Mer läsning

Annons