Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem tar hand om papporna?

Annons

- En livsstart som förknippas med babylycka, mamma, pappa, barn, kan i omvänt skede förvandlas till stor frustration för pappan.

Elisabeth Ekenberg Nordengren, 54, intensivvårdssjuksköterska på Falu lasaretts barnklinik, har intervjuat åtta pappor, forskat och skrivit en uppsats i ämnet.

- Det finns mycket sagt om mamman och hennes upplevelser kring barnafödsel, men lite forskning kring nyblivna pappans roll, att hastigt i samband med födseln informeras om att ens för tidigt födda barn eller kejsarsnittfödda bebis behöver vård eller behandling av ett eller annat slag, säger Elisabeth Ekenberg Nordengren.

Barnet föds, mamman ligger kvar på förlossningen. Babyn hämtas i en transportkuvös och pappan traskar efter med sin obesvarade oro.

Elisabeth Ekenberg Nordengrens forskning och uppsats ligger till grund för ökad insikt och tryggt omhändertagande av den nyblivna pappan.

I Elisabeths uppsats skildrar åtta pappor en annorlunda början på sitt faderskap och familjeseparation.

Pappan befinner sig i kris i en obekant omgivning. Han har blivit pappa på en neontalavdelning (nyföddavdelning).

Omtumlade, oroliga och rädda pappor har skildrat sina upplevelser. Papporna har helt koncentrerat sig på bebisarna och deras tillstånd. I botten finns rädsla och oro för barnets liv.

Alla pappor beskrev att deras tankar i denna turbulenta situation blev rörigt begränsade. Alla fäder ansåg att personalens omsorg var viktig. En pappa bar förvirrat på sin jacka hela dagen, en stärktes av doktorns ord: Grattis, till en fin liten pojke!

Andra mindes att de blivit erbjudna en stol att sitta på och något att dricka.

Majoriteten pappor kände sig nöjda med information lämnad i etapper och att personalen använde svenska ord kring provtagning och medicinska utlåtanden.

I tankar kring familjeseparation beskrev papporna sin ambivalens i valet att stanna hos nyblivna mamman eller att följa barnet.

Inför återföreningen fick papporna styrka genom att för mamman visa ett nytaget foto på babyn. Fotot lugnade mammor, som innan babyns behandling inte hunnit hålla sitt barn.

Papporna nämnde också värdet av att personal hjälpt dem att hitta tillbaka, antingen till förlossnings- eller uppvakningsavdelning.

- Det är viktigt att ta fasta på fädernas oro och deras rädsla för att barnet inte ska överleva. Att sätta fokus på fadern i en miljö där mor och barn automatiskt sätts i centrum breddar synsätt i omvårdnadsfrågor, anser Elisabeth.

Med sin forskning och uppsats vid högskolan Dalarnas institution för Hälsa och Samhälle fördjupar Elisabeth kunskaper kring pappornas situation.

Uppsatsen "Är det någon som tar hand om pappan" finns både på högskolan och lasarettets sjukhusbibliotek.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons