Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem hjälper de osynliga barnen?

Annons

Lena Söderberg arbetar inom vuxenpsykiatrin i Säter. Hon var först ut bland föreläsarna under Barnrättsveckan i Hedemora.

- Många barn till psykiskt sjuka mår också dåligt. De drabbas ofta av psykisk ohälsa själva senare i livet, berättar hon.

Det är inte självklart att någon pratar med barnen efter en förälders självmordsförsök. De kanske inte ens har någon att ringa till. Frågorna förblir obesvarade: Varför? Är det mitt fel?

- När man intervjuar de här barnen, önskar de att de vuxna säger som det är. De vill få veta om förälderns sjukdom.

Men familjeproblem är tabubelagda. Ofta undviker man att tala om barnen, för att inte ge patienten mer ångest. Det är bättre att låta den sjuka föräldern få vila från hemmets bekymmer.

- Men det där är en myt, det är precis tvärtom, säger Lena Söderberg.

För de vuxna är också oroliga och vill ha svar på sina frågor. Har jag förstört mitt barns framtid? Har mitt barn fått lida?

På flera håll i landet finns samtalsgrupper där barn till psykiskt sjuka, får träffa andra i samma situation. Men det är långa kötider.

Det har också blivit svårare att rekrytera stödpersoner, som kan göra hembesök.

- Till våren hoppas vi komma i gång med samtalsgrupper i Dalarna, berättar Lena Söderberg.

Samtalen går ut på att göra livet förståeligt för barnen. Mer förutsägbart helt enkelt.

Träffarna kan ha olika teman, som mina känslor, min vardag, mina rättigheter.

- Barn till psykiskt sjuka ser sig ofta som mindre värda. Men när man träffar andra får man ju nya ledtrådar och infallsvinklar, säger Lena Söderberg.

Men alla psykiskt sjuka föräldrar är förstås inte till skada för sina barn. Långt ifrån.

- Det kan finnas en varm och bra relation trots sjukdomen och många barn klarar sig väldigt bra.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons