Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är till för vem? Så var det med den jämställdheten

Annons

De flesta anser det ganska självklart hur en ungdomstränare ska uppträda. Men vissa frågor uppstår naturligt när man studerar hur olika tränare kan agerar.

Måste vissa tränare oavbrutet ropa, instruera och dirigera sina yngre spelare under match?

Har inte dessa barn fullt upp med att koordinera sin kropp i förhållande till boll och andra spelare? Blir inte resultatet att de istället blir distraherade och stillastående?

Har dessa barn roligt på planen, eller är spelare endast marionetter i tränares händer?

Är tränaren till för att hjälpa barnen eller tvärt om? Kommer dessa barn överhuvudtaget att vilja fortsätta spela fotboll?

Att inte toppa lag och istället värdesätta alla spelare lika, måste väl vara en självklarhet?

Destruktiva instruktioner som, "rensa", "markera" eller "backa", kan det verkligen vara ord som ger barn rätt bild av hur fotboll spelas?

Vilken glädje och meningsfullhet ger vi våra barn om vi fortsätter så här?

Presumtiva tränare (vissa föräldrar), är det nödvändigt att ropa till ert barn hur det måste spela, blir barnet inte bara förvirrat?

Varför vill en del föräldrar att lagen toppas, bidragande till tidig utslagning och besvikelser bland ungdomar?

Vad är syftet med barn och ungdomsidrott om inte alla individer efter egen förmåga, får vara lika delaktiga?

Alla ni runt planen, ta er en ordentlig funderare på dessa frågor!

Bengt Eriksson

fotbollsförälder och tränare

Mer läsning

Annons