Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är hon?

Är det en viss typ av kvinnor som söker sig till män som slår dem?
Svaret är enkelt–nej.
– Det finns något som heter normaliseringsprocessen, säger Yvonne Karlén, kvinnojouren i Borlänge.

Annons

Enligt Riksorganisationerna för kvinno- och tjejjourer i Sverige, ROKS, finns det inga vetenskapliga belägg för att det är en särskild kategori kvinnor som blir slagna.

Vilken kvinna som helst kan hamna i normaliseringsprocessen som Yvonne Karlén på kvinnojouren i Borlänge talar om, en process där våldet successivt trappas upp via kontroll, isolering och en växling mellan aggressivitet och värme. Det kan ta lång tid innan det första slaget kommer.

– Det som är så hemskt är att det här förhållandet växlar mellan varm kärlek och omtanke och sedan växlar det över till det här hemska och tillbaka igen. Det där är ett sätt att bryta ner kvinnan som till slut tycker att hon inte är värd någonting. Det är riktigt riktigt hemskt, säger Yvonne Karlén.

Kvinnan blir mer och mer isolerad och tappar efter hand sina livlinor. Hon ställer allt oftare in träffarna med bästa väninnan, besöken till föräldrarna blir färre och färre för att mannen tycker att det är "mysigare" att umgås på tu man hand.

Kommentarerna om hennes klädsel och hennes person blir allt fler och alltmer nedlåtande.

När det gått så långt att mannen slår kvinnan följs det ofta av ett översvallande förlåtande från hans sida i form av rosor och choklad. Han kan säga att han förlorar kontrollen när han slår henne, ändå gick han och fällde ner persiennerna innan han började slå för att inte grannarna ska se.

– Det finns kvinnor som provocerar fram våldet. Jag hörde nyligen någon kvinna som sa "jag gör det nu så blir det lugnt till jul för barnens skull". Jag börjar nästan gråta när jag berättar om det, säger Yvonne Karlén.

– Vem som helst kan bli slagen och vem som helst kan slå. Du och jag känner säkert någon som är jättetrevlig men som inom hemmets väggar beter sig som ett svin. Det är hemskt att man inte kan veta, lägger hon till.

Yvonne Karlén konstaterar att kvinnojouren i sin roll bara lyssnar på kvinnan, att de inte värderar, oavsett om båda parter betett sig illa så lyssnar kvinnojouren bara på kvinnan. Mannen får någon annan ta hand om.

– Så arbetar vi och det är för att kunna stötta de här kvinnorna så mycket som möjligt.

En kvinna som behöver stöd får själv ta första kontakten med kvinnojouren, bara i vissa fall tar jouren den första kontakten, då oftast på inrådan av polismyndigheten.

– Om vi ringer och hennes man är i närheten kan det ju leda till att han ger henne stryk.

När en kvinna vänder sig till kvinnojouren är det oftast inte vid ett akut läge utan i ett läge då hon känner att det gått så långt att hon måste ta tag i situationen.

– Då erbjuds hon stödsamtal. Vi kan ta det via telefon eller så får de komma hit och prata med oss. Sedan stöttar vi henne att ta de steg hon behöver för att ta sig ur situationen.

Kvinnojouren erbjuder fortsatta stödsamtal under tiden som kvinnan ändrar på sin livssituation och så småningom när läget börjar bli stabilt erbjuder kvinnojouren gruppsamtal med kvinnor i samma läge.

– Det är viktigt för dem att få höra att det finns andra som suttit i samma situation. De kan finna kraft och vänskap i de här grupperna.

För att skydda sig håller Kvinnojouren sin lokalisering hemlig och vissa anställda går inte ut med namn offentligt. Drygt 370 kvinnor i krisläge, från Säter, Gagnef och Leksand, bodde någon gång hos kvinnojouren i Borlänge under 2010.

Mer läsning

Annons