Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Växeln hallå, hallå

Annons

Nu har landstinget tagit efter Telia och många andra, när det gäller att ordna telefonköerna till vården. Bra eller dåligt?

Faster Kristin skulle härom dagen ringa ett nummer hon fått anvisning om av en telefonsvarare och möttes av en mansröst, som gav halvdant besked.

- Det är många som ringer och alla som skulle kunna svara är upptagna. Du står i kö och vi tar hand om dej så snart vi kan.

Till skillnad från Telia (datorsupport) berättas inte här vilken plats man har i kön. Tänk om man står på tionde plats.

Snälla, skulle detta inte kunna ordnas? Så man själv får välja om man ska vänta - och låta samtalstaxan bli stor - eller ringa upp igen. Det kan ju vara en kostnadsfråga. Och en "orkfråga".

Ett plus i sammanhanget är att man slipper irriterande bakgrundsmusik medan man väntar. Den automatiska rösten kommer dock tillbaka ofta.

En röst i telefonen kommer med ett sommarvikarieförslag.

Hon som ringer har läst hur mycket landstingets kansli kostar och tycker det vore värt att pröva en omorganisation.

- Skulle inte de som vänder papper hela dagarna istället kunna hoppa in i vården? undrar kvinnan.

Mja.

Förslaget är nog bra, teoretiskt sett. Den sticker i ögonen, tanken, hur man skulle kunna omfördela pengar till skattebetalarnas bästa.

Men ändå. Dels är inte skrivbordsfolket anställt på sådana premisser, dels saknas utbildning.

Det vore kanske inte ens tillrådligt att låta ovant folk ta hand om sjuka människor.

Hur mycket pengar vi än kan spara - det kommer gärna en rysning. Kanske fästs man ihop med ett gem eller perforeras av ett hålslag?

Ibland har politiker gått ut i praktiskt sjukvårdsarbete en vecka eller så. Och blivit tidningsfotograferade med skurtrasa och hink som sköna arbetsredskap, med ett glatt och befriande leende på läpparna. Och förstående. Jaja.

Det går väl att ge sig ut på detta vis några dagar i den fulla förvissningen att på måndag sitter jag åter vid mitt sköna skrivbord.

Här skall för övrigt framföras ett tack till de trogna i vården, de som vet varför de har sin tjänst och som arbetar med nit och kunnighet till patienters glädje. Med inte alltid så speciellt höga ersättningar.

Så kommer vi tillbaka till talet om vårt ungdomsfixerade samhälle. Gång på gång möter äldre människor trösklar av skilda slag.

Fru L har irriterat sig på ärendet sådant det ter sig via tv. Som vi alla betalar till. Men solidariteten skall inte vara enkelriktad.

Jo, fru L ringde tv och undrade varför man har så mycket att bjuda på till de unga. Hon nämner som exempel musikvalet.

Svar gavs bums från den tv vi liksom avlönar: "De äldre har vi ändå".

Det låter som om äldre tittare vore satta på undantag.

Fru L har ringt en gång till. Nu undrade hon varför riktigt bra filmer skall läggas på nätterna, när vanligt folk sover.

Svar : "Det blir till att skaffa

video."

Inte bara undantag, det smakar fattigstuga också.

Mer läsning

Annons