Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vattnet gav Torsång liv

Annons

Knutpunkten | Del åtta

B o Jansson är en av många hembygdsforskare i Torsång, en bygd med gammal historia. En studiecirkel träffas var fjortonde dag på Fornby folkhögskola. Nu funderar de på att skriva en bok om socknens historia.

Här bildades redan på 1100-talet en första församling. För de kristna gällde att ta över den gamla offerplatsen, Tors äng, eller vång som det heter enligt gammalt.

Enligt sägnen är det själve åskguden Tor som är inmurad i kyrkans fasad, som en reservutgång om den nya guden svek. Men troligen är det helgonet Sankt Olof.

Torsång var lyckligt lottat med färdleder på vatten och åsar. När havet drog sig tillbaka lämnades lättodlade jordar.

I det äldsta dokumentet som nämner Falu gruva, ett bytesbrev från 1288, kallas den Tiskasjöberg och ligger i Torsångs socken, som omfattade hela Runnbygden, ända upp till Enviken och Svärdsjö.

Falun var en fäbod. Sägnen om bocken Kåre som bökade i jorden och kom hem med hornen rödfärgade kan mycket väl vara sann. Hans ägare blev nyfiken, följde efter bocken och hittade kopparfyndigheten.

Kopparen kunde Torsångsbönderna rena som järnet, i enkla blästergropar.

- Och vikingaskeppen hade förstås spikar från Torsång, säger Bo Jansson. Fast han skojar bara. Även om det kan stämma, smederna i Birka smidde i Torsångsjärn.

När Falu gruva växte i betydelse blev Torsång knutpunkt för vattenvägar. På 1500-talet gick ett 50-tal flatbottnade skutor med koppargaltar från gruvan, de lastades av i Vika strand eller gick ut via Lillälven till Dalälven vid Torsång, och därifrån vidare.

Från andra hållet, Väster- och Österdalarna, kom timret flytande på Dalälven. Under gruvans storhetstid, 1500-1600-talen var det stängt med en bom i Torsång. Allt som skulle eldas höggs upp och forslades på skutor. Timmer till stöttor och annat buntades ihop och seglades över Runn. Senare flottades timret in till alla sågar som byggdes vid sjön. Runt 1850 blev det så trångt i Lillälven att Korsnäsbolaget byggde en egen kanal från Ösjön.

I begynnelsen var Torsång.

Hit kom jägare och fiskare. Vid Holmsjön har man hittat spår av en boplats, spruckna kokstenar och flisor från stenverktyg. Den ligger högt och kan vara 9 000 år gammal.

En säker datering från samma tid finns från en kokgrop vid Tjärnasjön i Borlänge där någon tillagat en älg.

Nuförtiden äter förbipasserande "hästräka" på Torsångs kafé eller njuter av ångbåtsparaden på midsommarafton. Runn är ju landets ångbåtstätaste sjö, eftersom entusiaster tagit över båtarna som tidigare användes vid flottningen.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons