Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt välbefinnande

Annons

Jag har under våren deltagit i ABF-skolan där vi läser en del grundämnen, och i ämnet samhällskunskap fick vi närvara vid landtingets möte den 24 april.

Vid detta möte skulle motioner och interpellationer besvaras av våra folkvalda, men så blev det inte.

Valpropagandan var igång. Den fråga som upprörde mig mest, gällde stafettläkarna.

Landstinget betalade 76,1 miljoner kronor för dessa läkare under 2005. Oppositionens frågor om detta gav oerhört svävande svar. Hur kan vi tillåta våra folkvalda att misshushålla så med våra pengar?

Hur många privata företag har råd att misshushålla med pengar i den storleksordningen utan att det skulle få konsekvenser för de anställda? Inga!

Jag vet för jag har i hela mitt vuxna liv arbetat i den privata industrin.

När det gäller läkarna, kan jag inte begripa att de ska få åka på en räkmacka genom livet.

Denna yrkeskår har utbildat sig till en viss del av våra skattepengar, och är förhoppningsvis övertygade om att de kan göra en insats inom sjukvården. Tar de inte de tjänster de erbjuds, ställer de inte upp för den ed de en gång svor, så kan de inte behålla sin läkarlegitimation, utan får söka andra tjänster inom sjukvården.

Ståndssamhället är för länge sedan avskaffat i Sverige. Dessa läkare ska inte ha fler privilegier än någon annan.

Klarar inte landstinget av sitt uppdrag måste vi ifrågasätta dess existens. Vad säger att de är bäst på att lösa frågor som dessa? Det är snart val.

Ställ politikerna mot väggen, och fråga dem hur de löser dessa frågor! Det är våra pengar och vårt välbefinnande det handlar om!

MORGAN FORSSTRÖM

Mer läsning

Annons