Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varnade för den parisiska synden

Annons

Huka er, nu rullar vi in i syndens näste... Popmorfar i slitet jeansblått bussguidade i Paris syndigaste kvarter. Inte för att busspassagerare såg speciellt mycket av den beryktade synden.

Men det sträcktes på "svanhalsar" och tänjdes på ryggar.

Syndens näste...var?

Bussen drabbades nästan av slagsida. Nyfikna rusade ömsom till höger och vänster.

Synden, hur såg den ut?

De flesta skyllde på igenimmande bussfönster, andra på att chaffisen körde för fort.

Inte minsta fräcka synd, fast bussen stannat mitt på Moulin Rouge.

- Voila! Där är den. Synden!

Gilbert från Hedemora, som kunde ett enda franskt ord, förlamades mitt i steget.

En rödhårig parisiska med svarta spetsar och nätstrumpor gjorde honom den äran.

Rödhåret trutade med munnen, ville låna feu, eld.

En banal begäran, som Gilbert misstolkade. Han trodde ju...

Gilbert hade glöd, men ingen brinnande eld.

Rödhåret trippade iväg med knyck på nacken.

- Det där var nog synden själv, såg du? Stormaskade syndigt svarta strumpor och sylvassa klackar.

Va sa hon? Helge från Sme´backen ville veta.

- Nja, inte vet jag, hon hade ju en cigarett i mungipan. Fasen man skulle vatt rökare...

Elsa från Vetlanda satt bakom Gilbert, när han under färd förbjudet försökte döva sin besvikelse med en vitblaskig pernod.

- Kan du också behöva, trugade Gilbert och sträckte fram en rackabajsare till Elsa.

- Å,naj. Jag har "allaredan tatt".

Mogna Elsa rodnade som en tonåring och Gilbert drog tillbaka sin utsträckta vänsterhand.

Parisnatten var mörk när sällskapet med foträta lågskor släntrade nedför branta stentrappor från Monmartre.

Husets röda, på La Butte en Vinge satt sådär lagom i kroppen och knoppen.

Nedanför alla trappsteg brusade Parisnattens heta trafikpuls.

Av den så omtalade och beryktade synden syntes fortfarande inte minsta gnutta.

- Vaurr e den, å heurr seurr den ut?

Elsa viskade fram sin förlägna undran... om synden...

- Vill du nog varken veta eller se, tyckte Gilbert.

Tvenne hjärtan fann tydligen varandra framåt natten.

Han struntade i syndens näste.

Hon som "allaredan tatt" log förstulet.

När popmorfar nästa morgon räknade in bussens stolar, stod två säten gapande tomma.

- Var är de? Vi är kraftigt försenade och måste nå gränsen i rätt tid.

- Infinner de sig inte inom fem röda minuter så är de böcklingar.

- Böcklingar? Sa han det...

Han menar att de kan känna sig rökta, feståru? Olle från Gränges visste.

Popmorfar som på natten guidat, ett vad han sa, hemligt artistsällskap, syntes plötsligt irriterad.

- Jag varnade ju er för den parisiska synden! Inga sena nätter, inga vilsna nattpromenader.

Och här har två själar tydligen gått ordentligt vilse.

- Där är de ju! Guiden puffade in två senkomna.

Hon som allaredan tatt skyndade till sin plats.

Han som saknat glöd till en parisk cigarett syntes brinna av iver över närhet och möjligt platsbyte.

Och bussen, den rullade ut ur syndens näste, med två rart sammanflätade händer.

Så det kan bli på busstur i Europa...

Mer läsning

Annons