Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargskytten frikändes

Annons

Anders befann sig på jobb i Norge i tisdags då tingsrättens dom blev offentlig. Kompisen Hans Petersson ringde till Anders och talade om att det gick bra.

- Fantastiskt, nu kan man börja sova på nätterna, kommenterade Anders domen. Anders arbetar med att sätta upp antenner och kablar i järnvägstunnlar i Lilleström.

Det var på förmiddagen den 13 oktober 2004 som Anders Thoms jämthund Affe fick kontakt med en varg. Hunden hade sprungit förbi Anders och försvunnit ur synhåll då Anders fick höra ett oväsen som han trodde kom sig av att Affe slogs med en annan hund. Då Anders rusade fram fick han se att Affe låg på rygg med en varg över sig.

- Jag ropade och viftade med armen. Vargen tittade på mig men sedan fortsatte den angreppet mot Affe, har Anders berättat. Han sköt först ett skott som skadade vargen och därefter sköt han ett dödande skott.

Hunden fick inga skador av mötet med vargen och vargen hade vare sig blod eller hundhår i munnen.

Tingsrätten tycker att det är lite underligt att vargen sköts framifrån trots att den, enligt Thoms redogörelse, skulle haft ryggen vänd mot honom. Det är också anmärkningsvärt att vargen inte bet ihjäl hunden på en gång och att den inte brydde sig om att hundens husse närmade sig, skriver tingsrätten om ett utlåtande från Tobias Gustavsson som gjort intryck av att veta en hel del om vargars och hundars beteende. Gustavsson menade att det beskrivna händelseförloppet verkade osannolikt, fast det var inte alldeles uteslutet att Affe genom att lägga sig på rygg dämpade vargens aggressivitet.

Tingsrätten konstaterar dock att Anders Thoms skildring inte motbevisats.

Innan tingsrätten prövar jaktlagstiftningen för den ett int-ressant resonemang om avvägningen mellan det vällovliga och mycket viktiga intresset av att vargen skyddas och landsbygdsbefolkningens rätt att röra sig i skog och mark utan att tamdjur i onödan skadas eller dödas av rovdjur.

- Denna avvägning är också något som tingsrätten har att beakta vid en rimlig tolkning av vad en jägare får och inte får göra för att skydda tamdjur.

- Det saknar heller inte betydelse att det är väldigt viktigt att jägare verkligen törs anmäla att vargar har skjutits och att sådant dödande inte sker i lönndom.

- Det ska inte vara så att rättsväsendet avskräcker folk från att anmäla och därmed undandrar sina handlingar från rättslig prövning, skriver tingsrätten. Utifrån de här synpunkterna kan det verka som om rätten söker en möjlighet att fria vargskytten.

- Anders Thoms har alltså skjutit ett fredat djur och skulle därför kunna vara skyldig till grovt jaktbrott, konstaterar tingsrätten men går sedan vidare med ett resonemang om Thoms ändå haft rätt att döda vargen.

Utifrån paragraf 28 går det inte att hitta några förmildrande omständigheter konstaterar rätten. 28:an kräver ju att vargen ska ha angripit och skadat ett djur innan det blir tillåtet att skjuta. Affe var bevisligen inte skadad.

Att Thoms misstänkte att Affe var skadad var heller inget tillräckligt starkt skäl för honom att döda vargen.

- Blotta misstanken räcker inte.

Försvarsadvokaten Bernt Lindquist försökte hävda att Anders Thoms gjorde rätt som sköt och att han hade laglig rätt att skjuta vargen av skyddskäl då den, enligt utlåtande från SVA, inte var helt frisk, den hade trikiner. Det resonemanget avvisas av tingsrätten som sedan prövar om Thoms kunde ha rätt att skjuta vargen enligt nödrätten.

- Hur som helst är det absolut inte tillåtet för en hundägare i den aktuella situationen att genast börja skjuta mot vargen, skriver tingsrätten som anser att Thoms först skulle ha skjutit ett varningsskott.

- Anders Thoms kan inte frikännas med hänvisning till nödrätten.

Slutligen frågar sig tingsrätten om omständigheterna var sådana att Anders Thoms hade svårt att besinna sig och att han därför skulle frias. Rätten finner att det hela gick så snabbt att Thoms "svårligen kunde besinna sig". På grund av "nödexcess" frias alltså vargskytten.

Om kammaråklagare Katarina Lindström ska överklaga domen eller inte återstår att se. Hon är bortrest och har inte varit anträffbar för en kommentar.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons