Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargen, dikten och lögnen

Annons

Vi är många som undrar över hur det kan komma sig att dagens vargstam etablerats från praktiskt taget ett

0-läge vid tiden för fridlysningen 1965.

I brist på klarläggande från den myndighet som styr och ställer med reglerna för våra åtgärder i naturen, är det inte så konstigt att debatten om vargen kan te sig förvirrande. Jag tycker därför att det inte kan vara alldeles fel att på det här sättet i korthet återge vad som skrivits i vårt jaktvårdförbunds årsböcker och kan kopplas till den nu aktuella debatten.

Från 1974 kan man i en artikel, författad av Tony Håkansson, läsa, citat: " Vill vi i framtiden se varg i svenska marker måste djur inplanteras".

Författaren har antingen deltagit i ett symposium, som hållits i Stockholm och utgjort ett led i Svenska Naturskyddsföreningens "Projekt varg" med deltagare från 16 länder, eller också har han på annat sätt tagit del av vad som där diskuterats.

I årsboken av 1977 finns en artikel med rubriken "Ska vargen få komma tillbaka?"

I artikeln finns intressanta redogörelser bland annat från vargforskning. Citaten här nedan gäller dels, 1: den direkta frågan om inplantering av vargar från djurparkerna och dels, 2: särskilt för oss dalfolk synen på var inplantering borde ske.

Citat 1): "Framstående forskare är E Zimen i Tyskland men stora insatser ha gjorts av amerikanska och canadensiska vargforskare. Det är därför kanske inte så överraskande att Svenska Naturskyddsföreningen tagit upp tanken på att med utgångspunkt från djurparkernas fångna vargar av svensk stam söka, där så ske kan, återbygga en måttlig, lokalt begränsad vargstam."

Citat 2): "Men det är här Dalajägarna bör spetsa öronen, man lutar mest åt ett vidsträckt revir som skulle omfatta ett tämligen glesbefolkat område i västra och nordvästra Dalarna med angränsande områden i Värmland - lämpligen landet öster om Klarälven. Möjligen kan en förskjutning nedåt så angränsande delar av Bergslagen komma med."

I 1984 års upplaga återfinns det mest uppseendeväckande: "Varg inplanterad i Dalarna!" är nämligen rubriken på en redogörelse författad av Sören Larsson.

Han skriver vidare: "Det är middagstid, onsdagen den 6 juni 1894, en alldeles speciell dag - inte bara svenska flaggans dag - utan också en unik dag i svensk zoologisk historia."

Dagen är således noga spikad. Efter diverse redogörelser angående vargobservationer kommer en uppgift om en vargvalp, kallad D, som infångats och transporterats till Skånes djurpark. Valpen undersöktes ordentligt, varav bland annat framgick att den var drygt ett år gammal.

Av artikeln framgår också att man kommit fram till att denna varg tillhörde en kull valpar födda 1983 någonstans i Nyskogaområdet i Värmland. Varifrån föräldrarna ursprungligen kommit framgår ej av redogörelsen. Efter undersökningen transporterades djuret till Grimsö forskningsstation, för att den 6 juni släppas i Dalarna, väster om Siljan.

Då man läst dessa notiser frågar man sig - inte utan anledning - kan också detta vara skrönor eller förbannad lögn. Frågan är också berättigad av den anledningen att G. B. själv medverkat i 1984 års Dalajägaren med en egen artikel och därigenom knappast kunnat undgå att ha sett Sören Larssons.

Oavsett vilken inställning man kan ha till vargstammen och dess utbredning bör alla fakta tas fram. Det borde vara Naturvårdsverket som skall svara för att så sker. Sköts den saken inte bättre i fortsättningen än hitintills minskar bara tilltron till myndighetens verksamhet, särskilt när det vargen.

>> Läs dagens insändare om vargfrågan

>> Vad tycker du? Tyck till om vargfrågan

NILS SÄFSTRÖM

Mer läsning

Annons