Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför ta sådana risker?

Annons

Men det har också skrivits några viktiga alster, LO-ekonomen Dan Anderssons bok "Klara, färdiga, gå!" och EMU-utredaren professor Lars Calmfors debattartiklar i Dagens Nyheter. De har ett gemensamt - oron för att ett EMU-medlemskap blir svårt att hantera om vi inte tar till både hängslen och livrem.

Calmfors hängslen är en lättvariant av samma "oberoende" expertmakt som EMU bygger på, men tillämpad på finanspolitiken. Calmfors tror inte att riksdag och regering har kraften och förmågan att bedriva den tuffa politik som krävs för att EMU ska fungera utan allvarliga konsekvenser.

Dan Anderssons livrem består av fem olika fonder vars syfte är att skydda arbetarna mot de risker för tryggheten och arbetena som EMU kan innebära.

Han föreslå en allmän omsorgsfond, kapacitetsfond, buffertfond, kompetenskonton och en omställningsförsäkring. Dessutom ställer han långtgående krav på finanspolitiken. Bland annat att det inte är möjligt att gå med i EMU med nuvarande utgiftstak.

I dagarna överlämnas också till den sittande "buffertfondsutredningen" en rapport från ekonomer i fackliga organisationer och näringslivet där de är överens om att en ny omställningsförsäkring mot arbetslöshet är bästa sättet att möta de ekonomiska risker ett svenskt medlemskap i EU:s valutaunion innebär.

Omställningsförsäkringen ska snabbt kunna användas i samband med varsel och företagsnedläggningar. Den är tänkt att byggas upp av bland annat den trygghetsförsäkring som i dag finns för tjänstemän. En annan tanke är att resurser ska tas från Arbetsmarknadsverket och av pengar som i dag satsas på förtidspensioner, tjänstepensioner och avgångsvederlag.

Hur ska alla dessa hängslen och livremmar tolkas? Det rimliga är ju att ett EMU-medlemskap ska vara bra för Sverige, inte att det ska tvinga fram ett antal säkerhetsanordningar.

Den enda rimliga tolkningen är naturligtvis att EMU är ett ekonomiskt högriskprojekt, vilket för övrigt redan EMU-utredningen konstaterade.

Exemplet Argentina förskräcker. Det som händer där visar, precis som här 1992, hur oerhört dramatiska effekter en misslyckad valutapolitik kan leda till.

Det är inte så länge sedan Sverige höll på att gå i konkurs. Nu har vi en av västvärldens starkaste ekonomier, arbetslösheten har minskat till 4 procent, jämfört med EU:s medelarbetslöshet på 7,8 procent. Inflation och räntor är låga.

En bland många förklaringar till att vi varit så framgångsrika är att vi kunnat föra en någotsånär självständig ekonomisk politik, vilket vi inte kan om vi går med i EMU. Enligt min uppfattning är det oförsvarligt att den ekonomiska och politiska eliten vill utsätta oss för de ekonomiska risker som ett EMU-medlemskap innebär.

En ännu större risk är att folks förtroende för demokratin urholkas, eftersom väsentlig makt kommer att utövas av personer som inte kan ställas till ansvar.

BENGT-OLA RYTTAR

Mer läsning

Annons